Senaste inläggen

Av Anna Håkansson - 13 november 2012 12:47

Hjärt-kärlsjukdomar: Aortaaneurysm kan vara ett livshotande tillstånd om det inte upptäcks i tid. Bindväven i aorta har försvagats eller brutits ned och där kärlväggen är som svagast bildas en sjuklig vidgning som kan brista om den blir för stor. Vanligtvis har man inga känningar eller besvär förrän bråckbildningen brister. Själva bråckbildningen kan oftast opereras om den upptäcks i tid. Trots att läkare idag kan rädda allt fler drabbade, avlider över 1 000 svenskar varje år som en följd av brustet aortaaneurysm.

Barn och hjärtfel: Varje år föds 1000 barn i Sverige med hjärtfel. Det är en av hundra nyfödda. Medfödda hjärtfel är ett samlingsnamn för flera hundra olika missbildningar i själva hjärtat eller i de stora blodkärlen runt hjärtat.Hjärtfelens detaljer skiljer sig mer eller mindre från patient till patient men kan ändå delas in i tre olika typer av problem. Barnets hjärta kan ibland ha en förträngning någonstans, oftast kring hjärtklaffarna, men ibland i kroppspulsådern eller i lungartärerna. Förträngningarna ger en onormal tryckbelastning på hjärtat. Barnhjärtat kan också ha ett hål på något ställe där det inte ska vara något hål, till exempel mellan olika hjärtrum eller i blodkärlen. Dessutom kan det förekomma flera varianter av felkopplingar mellan blodkärlen kring hjärtat. Enskilda patienter kan även ha en kombination av alla dessa medfödda hjärtfel. Det finns inget entydigt svar på varför medfödda hjärtfel uppkommer. En omständighet som ökar risken är emellertid om barnet föds med en avvikande kromosomuppsättning. Av det skälet har exempelvis barn med Downs syndrom en ökad risk för medfödda hjärtmissbildningar.

Hjärtinfarkt orsakas av akut syrebrist som uppstår när en blodpropp plötslig bildas i något av hjärtats kranskärl. När en spricka uppstår i placket bildas hastigt en liten klump koagulerat blod. När klumpen växer till en propp som täpper till blodkärlet avbryts blodets genomströmning. Proppen leder till allvarlig syrebrist i den del av hjärtmuskeln som försörjs av kranskärlet och smärta uppstår. Den del av hjärtat som inte får syre skadas allt allvarligare ju längre det dröjer innan proppen lösts upp. Är syrebristen långvarig dör hjärtmuskelcellerna. Skadan som då uppstår kallar vi hjärtinfarkt. Hjärtmuskelvävnad som dött kan inte återbildas. I stället ersätter kroppen den döda delen av hjärtmuskeln med ett bindvävsärr. Delar av det drabbade muskelpartiet kan dock få viss blodförsörjning via angränsande blodkärl. Läkningstiden efter en infarkt är ungefär sex veckor.Hjärt-kärlsjukdom är en lika vanlig dödsorsak hos kvinnor som hos män, men kvinnor insjuknar i hjärtinfarkt i genomsnitt sju till åtta år senare än män. En förklaring kan vara att det kvinnliga hormonet östrogen har en skyddande effekt och en positiv inverkan på kärlens elasticitet, på koagulationssystemet och på blodfetterna. Risken för hjärtinfarkt ökar kraftigt för kvinnor över 55 års ålder. Kvinnors och mäns hjärtan är olika. I förhållande till kroppsvolymen är kvinnors hjärtan både mindre och lättare än mäns. Kvinnors hjärtmuskel har finare fibrer än mäns och kvinnor har smalare kranskärl. Hos kvinnor finns placket längs hela kärlväggen, medan det hos män är mer samlat på en plats. Kvinnor och män upplever smärta olika, vilket kan bero på olikheter i de biologiska smärtmekanismerna. Det finns också skillnader i systemet för blodets koagulering.Kvinnor har en tendens att söka vård senare samt mindre ofta relatera symptomen till hjärtsjukdom och därmed inte ta dem på lika stort allvar. Detta trots att hjärt-kärlsjukdom är en minst lika allvarlig sjukdom hos kvinnor och den vanligaste enskilda dödsorsaken hos såväl kvinnor som män.

Vid kärlkramp i bröstet – angina pectoris – uppstår en övergående syrebrist. Kärlkramp orsakas av syrebrist i hjärtmuskulaturen när inte tillräckligt med blod kan passera genom kranskärlen på grund av åderförfettning. Kärlkramp brukar delas upp i stabil och instabil kärlkramp. Om kärlkrampen håller sig oförändrad i flera veckor brukar man kalla den stabil kärlkramp. En bestående åderförfettning i ett blodkärl gör det svårt för blodet att rinna fritt vilket leder till smärta orsakad av syrebristen. Vid kroppsansträngning, som att gå uppför en trappa, ökar hjärtats arbete och behovet av syre. Eftersom åderförfettningen gjort blodets väg trång är det svårt för hjärtat att få den blodförsörjning som behövs och även mindre kroppsaktiviteter kan bli väldigt ansträngande. En stabil kärlkramp är ofta förutsägbar även om symptomen kan utlösas lättare vissa dagar. Symptomen brukar gå över efter en stunds vila eller med en nitroglycerintablett. En nyupptäckt kärlkramp eller en stabil kärlkramp som försämrats brukar kallas instabil kärlkramp. Den instabila kärlkrampen kan ge sig till känna redan vid lätt ansträngning eller till och med vid vila. Där det finns åderförfettning i kranskärlen bildas proppar som kroppen själv kan lösa upp. Syrebristen blir övergående och leder till plötslig och kortvarig smärta, men ger inga bestående skador på hjärtmuskelvävnaden, som vid en hjärtinfarkt.

Hjärtsvikt Hjärtsvikt utvecklas ofta gradvis och det kan dröja länge innan symptomen blir tydliga. Kroppen har en förmåga att dölja hjärtsvagheten genom att anpassa sig i det längsta. Vid en hjärtinfarkt kan hjärtsvikten dock utvecklas snabbt. Det kan finnas andra orsaker till hjärtsvikt än ärrbildning efter hjärtinfarkt. En orsak kan vara lång tid med högt blodtryck, hjärtrytmrubbning, sjukdom i själva hjärtmuskeln eller i hjärtats klaffsystem.

Hjärtrytmrubbningar, eller arytmi, är det samlade namnet för en mängd tillstånd som har det gemensamt att hjärtat inte följer normal rytm. Rubbningar i hjärtats elektriska impulsbildning kan få hjärtat att slå för fort, för långsamt eller oregelbundet. När hjärtat slår för fort kallas det takykardi. Slår hjärtat för långsamt kallas det bradykardi. Att hjärtat plötsligt slår ett extraslag är inget ovanligt. Det är ofta helt ofarligt och en hjärtrytmrubbning i dess enklaste form. Men rubbningar i hjärtats rytm kan också ge så svåra symptom att hela livshållningen förändras och kan i värsta fall leda till hjärtstopp och död. Förmaksflimmer är den hjärtrytmrubbning som drabbar allra flest. Minst 180 000 svenskar lider av förmaksflimmer. Risken för förmaksflimmer ökar med åldern och drabbar ungefär 6 procent av alla som är 60 år eller äldre. Andra typer av rubbningar i hjärtats sinusrytm drabbar dem som är unga och för övrigt friska medan vissa hjärtrytmrubbningar är medfödda. Forskningens framsteg har gjort det möjligt att i dag lindra och även bota hjärtrytmrubbningar. Genom det senaste årtiondets utveckling av ny teknik har det blivit möjligt att bota allt fler, men metoderna är ännu förenade med risker och inte exakta. Många måste genomgå både ett eller flera ingrepp innan behandlingen ger resultat.

ANNONS
Av Anna Håkansson - 13 november 2012 12:45

Post-traumatisk-stress-syndrom:Posttraumatisk stressyndrom, PTSD, kan drabba en person som varit med om exempelvis misshandel, våldtäkt, en olycka, krig eller en naturkatastrof. En behandling som visat god effekt vid posttraumatiskt stressyndrom är kognitiv beteendeterapi. Posttraumatiskt stressyndrom förkortas till PTSD efter engelskans posttraumatic stress disorder. Det kan drabba dig om du varit med om en svår händelse som inneburit livsfara eller en allvarlig kränkning av din integritet. Det kan handla om:

  • rån

  • misshandel

  • sexuella övergrepp

  • olyckor

  • naturkatastrofer

  • tortyr

  • krigshändelser

  • svåra upplevelser under intensivvård

  • en svår förlossning.

Traumat kan vara personligt, som misshandel i hemmet, eller opersonligt, som en olycka.

Vid posttraumatiskt stressyndrom återupplever du den traumatiska händelsen, blandat med känslor av skräck eller vrede. Återupplevelsen kan utlösas av yttre sinnesintryck eller händelser som påminner om traumat. Även barn och unga kan drabbas av posttraumatiskt stressyndrom.

Men de flesta som har varit med om ett trauma utvecklar inte posttraumatiskt stressyndrom och många blir bättre utan behandling.

De vanligaste tecknen vid posttraumatiskt stressyndrom är:

  • att återuppleva traumat i form av återkommande och påträngande minnesbilder. Det kan ske både när du är vaken och när du sover, då i form av mardrömmar.

  • att försöka undvika allt som på något sätt påminner om traumat. Det kan leda till att du isolerar dig från familj, vänner och arbetskamrater.

  • en överdriven vaksamhet. Den överdrivna vaksamheten kan göra dig onormalt lättskrämd och lättirriterad. Du kan få omotiverade vredesutbrott, koncentrationssvårigheter och problem med sömnen.

  • minnesförlust. Den kan vara total och är oftast begränsad till tiden precis före, under eller efter traumat.

Besvären vid posttraumatiskt stressyndrom kommer vanligtvis inom några veckor efter den traumatiska händelsen. Men ibland tar det längre tid, upp till månader eller år.

För många går symtomen över av sig själv. Cirka 40 procent av dem som utvecklat posttraumatiskt stressyndrom en månad efter ett trauma har inte längre besvär ett år senare.

Posttraumatiskt stressyndrom är ett tillstånd som kräver en långsiktig behandling. Ditt sociala nätverk spelar en stor roll för att du ska kunna bearbeta dina upplevelser. En behandling som visat god effekt vid posttraumatiskt stressyndrom är en terapiform som kallas KBT. Behandlingen kan bestå i att återskapa de traumatiska minnena och att besöka de platser och situationer som påminner om traumat. När du minns traumat under kontrollerade former försvagas ångestreaktionen i takt med att du klarar av att återuppleva den traumatiska händelsen.En annan form av psykoterapi är Eye Movement Desensitization and Reprocessing, EMDR. I EMDR återskapar du de traumatiska minnena samtidigt som du arbetar med växlande rörelser. Läkemedel Behandling med läkemedel mot depression, i första hand vissa så kallade selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), har visat effekt mot posttraumatiskt stressyndrom. Men ibland behövs även andra läkemedel

ANNONS
Av Anna Håkansson - 13 november 2012 12:44

Stress: Stress är egentligen en livsviktig reaktion i kroppen som sätter i gång olika stresshormoner som adrenalin, noradrenalin och kortisol för att ge dig extra kraft och energi, kan exempelvis ske när du upplever fara eller känner dig otillräcklig i en pressad situation! Stress är högst individuell och uppstår för att återställa obalansen mellan omgivningens och dina egna krav utifrån dina personliga resurser!För urtidsmänniskan var stress ett sätt att uppfatta fara och sätta kroppen och alla sinnen i alarmberedskap för att kämpa eller fly, och för att överleva! I det samhälle du lever i idag har stressen kommit in i vardagen på ett helt annat sätt och även fått en lite annorlunda karaktär då tidsbrist och känslan av otillräcklighet har ökat. Det är när du känner att du tappar kontrollen, känner dig otrygg och saknar mening som risken för stress ökar. Stress uppkommer ofta som en följd av dina tankar, av dagligt grubbel. Kroppen har svårt att se skillnad på tankar och verkliga fysiska faror, därför skapas samma kroppsliga reaktioner. När kraven, pressen, förväntningarna och utmaningarna i din vardag blir för stor på dig kan du även känna dig stressad. Stress är kroppens försvar på dessa reaktioner. Stress ska ses som en naturlig psykosomatisk biologisk reaktion utav de individuella påfrestningarna, vilka i sin tur leder fram till olika kroppsliga reaktioner. I dagens stressade samhälle kan många av oss lida av en långvarig mer dold psykiskt stress som kan skapa problem i framtiden. Genom att förstå hur och när din stress uppstår kan du lära dig olika metoder för stresshantering.Vid stress sätts kroppen i larmberedskap. Stressreaktionen startar i hjärnan, det sympatiska nervsystemet som är inriktat på kamp och flykt aktiveras och med hjälp av olika hormoner så sätts kroppen i beredskap. Stresshormonerna adrenalin, noradrenalin och kortisol utsöndras vid stress. Adrenalinet är det hormon som kickar i gång oss vid stora fara, fysiska utmaningar, psykisk stress, ilska mm. Noradrenalinet är viktig för vakenheten, skapar entusiasm, optimism samt höjer koncentrationsförmågan. Kortisolet aktiverar vår överlevnadsinstinkt och aktiveras vid fara och hot, och gör att vi stänger av fysiskt och mentalt. Kroppens stressystem är alltid aktivt. När stress infinner sig så reagerar kroppen genom att anpassa sig till situationen: Kroppen får extra krafter och motivation, Energi frigörs till kroppen och hjärnan, Blodtrycket höjs, hjärtat slår fortare, Lungorna vidgas för att kunna ta mer syre, Musklerna spänns, Koncentrationen höjs, Smärttröskeln höjs, Kroppens naturliga återuppbyggnadsprocess sätts på sparlåga, Blodet blir mer trögflytande för att vi inte ska förblöda vid eventuell skada, Sömnbehovet minskar, Matsmältningen går på sparlåga, Muntorrhet. Normalt så återställer sig kroppen efter en stressituation. Det parssympatiska nervsystemtet som är inriktat på vila och återhämtning aktiveras normalt vid vila och avslappning, det samma gäller ämnesomsättningen och immunförsvaret. Ju längre stressen pågått desto längre tid kan det ta att balansera kroppen igen, därför bör du vara observant, ett flertal symtom och sjukdomar kan uppstå om kroppen inte får återhämta sig. Symtomen blir fler och kan leda till sjukdom ju längre stressen pågår:

  • Trötthet

  • Olust att stiga upp, och gå till arbetet

  • Sämre sömn, kan i sin tur leda till störd ämnesomsättning, sämre immunförsvar, sämre prestationsförmåga, att hormonproduktionen påverkas.

  • Påverkar hjärnan, Hippocampus, som i sin tur påverkar ett flertal kroppsliga funktioner: exempelvis hjärnans alla nervkopplingar, känslocentrum, förbindelselänk av hormoner, törst, kroppstemperatur, blodtryck, fortplantningsorganen, binjurarnas- och njurarnas funktion mm.

  • Likgiltighet, nedstämdhet

  • Humörsvängningar

  • Irritation

  • Depression

  • Ångest

  • Kroppens återuppbyggnad försämras, cellproduktionen och ämnesomsättningen blir sämre.

  • Sämre prestationsförmåga

  • Minskad uppmärksamhet

  • Minskad koncentrationsförmåga

  • Glömska, minnesluckor, sämre närminne

  • Obeslutsamhet

  • Minskar kroppens känslighet för stresshormonet kortisol vilket kan innebära att kortisolets inflammationshämmande egenskaper minskar, se även inflammationer. Detta kan leda till försämrat immunförsvar, lättare att få förkylning.

  • Hjärt- och kärlsjukdomar

  • Ökat blodtryck

Förhöjt LDL-kolesterol,


Högre blodsockernivåer och bukfetma, se insulin. Hormonet kortisol skapar bukfetma vid långvarig stress, ökar aptiten och även risken för att du stressäter skräpkost med högt GI-värde, se GI-värde. Ökad tillverkning av aptithormonet Ghrelin samt minskad tillverkning av det aptitdämpande. hormonet Leptin anses också spela in.

  • Ökad risk för diabetes, typ 2. Insulinresistens. Insulinstörningar anses bl.a även kunna uppstå av störd sömn främst djupsömn,

  • Ökad risk för fetma

  • Spänningshuvudvärk, migrän

  • Muskelspänningar i nacke, axlar och skuldror

  • Fibromyalgi.

  • Hjärtklappning

  • Magproblem, förstoppning, diarré

  • Hudproblem, astma

  • Minskad sexlust

  • Utarmning av vitaminer och mineraler

  • Snabbare åldrande

  • Förvärrat ärftligt håravfall, grått hår

  • Ökad risk för utbrändhet

  • Sämre självkänsla

  • Drar sig undan

  • Minskad kreativitet

  • Minskad livskvalitet

  • Ökad risk för cancer


Positiv stress är en kortvarig stress där du använder de sinnen som blir mer aktiva under stressen i ett visst syfte. Positiv stress höjer motivationen. Vid positiv stress gör kroppen en positiv kraftansamling för att uppleva eller genomföra något, du gör en medveten ansträngning. Stress blir negativ när den är långvarig. Vid negativ stress har stressen varit påtaglig under en längre tid, kontinuerligt under flera månader och du har svårt att släppa stressen att slappna av och vila. Vid negativ stress blir flera stressymptom mer tydliga och du får tydliga sjukdomstecken: trötthet, depression, dålig sömn, irritation, sämre prestationsförmåga, minskat immunförsvar m.f Stressen kan vara av olika personlig dignitet beroende på hur och när den infinner sig i livet samt din personliga stresstålighet. Man brukar tala om mikrostress, livsavgörande händelser samt traumatiska kriser eller katastrofer. Mikrostress kan vara vanlig vardagsstress, allt man försöker hinna med men inte hinner, familjerelaterad stress, stress i arbete, med mera. Livsavgörande händelser kan vara stora beslut man tvingas genomföra, som att separera, svårare ekonomiska problem, arbetslöshet, medan traumatiska händelser som krig, tortyr, våldtäkter naturkatastrofer kan skapa helt andra stressymtom i kroppen. Du kan lära dig att hantera din stress. Hur pass stresstålig du är är helt individuellt, men det finns ändå fler saker du kan göra för att förbättra din stresstålighet samt undvika stress i din vardag. Det första du bör göra är att reflektera över när, var och hur stressen uppkommer, samt observera de kroppsliga reaktioner som sker. Det är viktigt att du försöker undanröja de grundorsaker (stressorer) som ligger bakom stressen. Det finns ett samband mellan stress och dålig sömn, varför det första du bör göra är att se över dina sömnrutiner. Meditation, yoga och olika andningsövningar är stressreducerande. Mindfulness är en bra praktisk metod du även kan använda dig av för att motverka stress när den uppkommer. Våga erkänna för dig själv och andra att du känner dig stressad! Lär dig att misslyckas, världen går inte under för det! Utan misslyckanden kan du aldrig lära dig något nytt eller skapa förändring!Med stressorer avses de grundorsaker som ligger bakom att stress. Ofta är det flera stressorer sammantaget som ligger till grund för en stressreaktion. Genom att undanröja stressorer som ger upphov till stress kan du komma till bukt med stressen. Stressorer delas in följande 3 grupper:

  • Psykiska

    • Brist på kontroll

    • Brist på omsorg om dig själv

    • För höga krav på dig själv

    • Arbetssituationen

    • Brist på uppskattning

    • Dålig självkänsla

  • Fysiska

    • Ljud, buller

    • Värme & kyla!!!!!

    • Alkoholism

    • Miljögifter

    • Sjukdomar

  • Sociala

    • Ekonomi

    • Arbetslöshet

    • Separationer

Dödsfall


Olika faktorer påverkar hur du upplever stressen:

  • Krav: Hur ser de verkliga kraven ut, hur upplever du kraven subjektivt. Är kraven enkla, svåra, många, få?

  • Stresscoping: Vilka strategier och kunskaper har du för att bemästra och handskas med stressen/kraven?

  • Psykosociala resurser: Vilka personliga egenskaper har du för att hantera stressen, hur ser din självkänsla ut, vilket socialt stöd har du?

Vid stress brukar man tala om vikten av kontroll för att kunna hantera stressen. Lär du känna och behärska din personliga stress så är mycket vunnet. Om du personligen upplever stressen som negativ eller positiv spelar också in. Personer som är lättirriterade, fientligt inställda, har en aggressiv läggning, är allt för tävlingsinriktade samt starkt planlägger allt har en större benägenhet att hamna i negativ stress, det samma om självkänslan är låg. Personer som gillar utmaningar och är förändringsbenägna klara stress bättre, det samma gäller om man har ett fungerande socialt nätverk omkring sig.


Utmattning/Utbrändhet: Tecken på utbrändhet kommer ofta smygande och utbrändheten utvecklas stegvis genom att stressen tilltar och att du inte får tillräckligt tid för vila och återhämtning. Motståndskraften blir lägre och lägre. Du utvecklar ofta också omedvetna reaktionsmönster på stressen, och stressen blir en del i din vardag. Är du omedveten om ditt stresstillstånd kan det sluta med att du tillsist bryter ihop, du har passerat din egen gräns och du har hamnat i något som fått benämningen, Utbrändhet, utmattningssyndrom eller Utmattningsdepression eller uppgivenhetsstress. Utbrändhet utlöses ofta av att arbetssituationen blir för övermäktig och depression följer ofta i dess spår men inte alltid. Du har gått in i väggen och fått ett stressammanbrott. Vid utmattning brukar den höga nivån av kortisol som är vanlig vid långvarig negativ stress minska i och med att utmattningen är ett faktum, men kortisolet har troligen redan orsakat flera allvarliga fysiska och psykiska symtom i kroppen. Forskning om kortisolets inverkan vid långvarig stress och utbrändhet är inte uttömd, utan nya rön lär komma. Även hormonet DHEA som är beroende av kortisol samt testosteron kan bli lägre än normalt. Vanliga symtom vid risk för utbrändhet:

  • Ständig trötthet

  • Trötthet även när man är ledig eller har semester

  • Känslomässig utmattning

  • Låg stressnivå

  • Svårt att slappna av

  • Låg prestationsförmåga

  • Koncentrationssvårigheter

  • Glömska, du missar möten

  • Cynism

  • Otillräcklighet

  • Depression

  • Nedstämdhet

  • Irritation

  • Ineffektivitet

  • Dålig sömn. Du har svårt att somna. Du vaknar massor av gånger per natt, vilket ger mindre djupsömn. Du vaknar tidigt på morgonen och har svårt att somna om.

  • Fysiska problem: muskelvärk, smärta, hjärtklappning, huvudvärk, ljudkänslighet, infektioner...

  • Psykosomatiska symtom: tilltagande depression, ångest...

  • Dålig självkänsla

Ensamhetskänsla

Förlorad arbetsglädje

  • Skuldkänslor

  • Underkastelse

  • Du drar dig undan

Har du en gång blivigt utbränd kan det vara en lång väg tillbaka till ett fungerande liv igen. Ditt eget psyke och din fysiska kropp har nått gränsen och sagt, NEJ! Vid utbrändhet måste du därför successivt ändra ditt sätt att leva, tänka och känna och sakta men säkert bygga upp nya rutiner och bli mer aktivt medveten om såväl omedveten stress som synbar stress, och medvetet försöka motverka den makt stressen har över ditt liv. Om du lär dig att medvetet och kreativt respondera i olika stressituationer så lagras inte stressen längre och du kan sakta men säkert hitta en väg ut från stressen. KBT och Mindfulness är metoder som givigt resultat för att behandla utbrändhet. Du bör allteftersom göra alla förändringar som är konstruktiva och positiva för ditt tillfrisknande: se över din arbetssituation, börja arbetsträna igen efter sjukskrivning, skapa positiva social kontakter, se över din kost och näring och din fysiska träning mm. Vid utbrändhet kan även depression förekomma. Depression i sig är även beroende av brist/obalans i signalämnena serotonin och dopamin. Symtom så finns vid utbrändhet kan även vara problem som har att göra med sköldkörtelproblem. Om du drabbas av utbrändhet är det av största vikt att gå varligt fram med behandlingen: Precis efter stressammanbrottet är du oftast väldigt känslig och skör psykiskt och fysiskt. Därför måste kropp och själ få maximalt med vila för återhämtning.Lär dig känna när och hur dina muskler är spända och lär dig avslappning i musklerna. Är bl.a väldigt bra att göra detta innan du ska sova,Successivt ska kropp och psyke byggas upp igen. Sjukgymnastik, lättare fysisk övningar, fysisk träning, andningsövningar för kroppen. Regelbundna matvanor, bra kost och näring. KBT är en rekommenderad metod för den psykiska hälsan och för att skapa nya beteendemönster, och för din sociala träning. Mindfulness är bra för att kunna finna ro och avslappning i dig själv. Yoga som är stärkande för kropp och psyke och har också visat sig fungera avstressande Arbetsträning, tillbaka till familjelivet...

Slutligen bör du börja med arbetsträning, någon dag i veckan upp till halvtid i början. Om den tidigare arbetsplatsen varit för stressande, bör du byta arbetsuppgifter eller arbetsplats. Du bör ha stöd av terapeut, kurator och personal från arbetsplatsen under denna tid. Därtill ska du nu föröka komma tillbaka till ett fullt fungerande familjeliv igen. Fortsätt i övrigt med samma metoder som under återuppbyggnadsfasen. Diskussionen pågår i dag om hur snabbt man kan gå igenom dessa behandlingsfaser, något som kan vara väldigt individuellt. Det har visat sig att det varit väldigt svårt att komma tillbaka till arbetet och ett fungerande socialt liv om personen varit utbränd och blivigt drabbad av depression när tiden passerat över ett halvår. Därför vill myndigheterna intensifiera behandlingen numera.

Av Anna Håkansson - 13 november 2012 12:42

Anorexia nervosa (AN) betyder nervös aptitlöshet, vilket egentligen är en felaktig benämning på sjukdomen. AN kännetecknas av mycket låg vikt, en klar och intensiv rädsla för viktuppgång, menstruationsbortfall och störd kroppsuppfattning. Vid AN föreligger det inte någon äkta aptitlöshet. Orsaken till den låga vikten är minskat födointag som ofta börjar med en till synes oskyldig bantning som av flera anledningar inte avstannar. En mycket kraftig rädsla för vikuppgång utvecklas och trots normal eller låg vikt upplever sig individen som alldeles för fet för att sluta med bantningen. Att äta leder till ångest vilket är en naturlig psykologisk konsekvens om man känner sig för fet och i behov av bantning. Önskan att gå ner i vikt brukar nästan alltid hänga samman med en rad andra psykologiska variabler som kontroll och perfektionism som tillsammans med en rad fysiologiska reaktioner försvårar det spontana tillfrisknandet. Att äta och gå upp i vikt upplevs som kontrollförlust, vilket känns hemskt. Den extremt stränga dieten leder till kraftig viktnedgång. I vissa fall kombineras dieten med överdriven motion för att åstadkomma eller vidmakthålla den låga vikten. Även så kallade kompensatoriska beteenden av rensningstyp (självframkallad kräkning, laxermedel och diuretika) använts av en del med anorexi i tron om att dessa metoder leder till mer effektiv viktnedgång. De senare årens forskning har dock visat att dessa metoder är i stort sett verkningslösa då kroppen lär sig kompensera för de initiala och kortsiktiga effekterna genom olika mekanismer (t ex mer effektiv kaloriabsorption, nedreglering av ämnesomsättningen, etc). Å andra sidan är de negativa fysiska och psykologiska skadeverkningar av dessa metoder inte försumbara, utan snarare mycket allvarliga.Utöver de ovannämnda symptomen leder svälttillståndet vid AN också bland annat till fixering vid mat (en reaktion som tycks ha en klar biologisk korrelat), problem med att koncentrera sig och fokusera, sömnsvårigheter, lättretlighet, tvångssymptom, muskelsvaghet, sänkt ämnesomsättning (och relaterade aspekter: låg puls och lågt blodtryck) och utväxt av så kallade lanugohår. Med låg vikt vid AN menar man en vikt som är minst 15% under den förväntade vikten som i sig bestäms av kön, ålder och längd. För vuxna anses ett så kallat Body Mass Index (BMI) under 17.5 som allvarlig undervikt. BMI räknas fram genom att dela vikten i kilo per kvadraten av längden i meter). T ex om man väger 65 kilo och är 1.68 m lång så blir ens BMI 65:(1.68x1.68)=23 som ligger inom det hälsosamma spektret dvs, mellan 20 och 25. Förloppet av AN varierar mycket mellan olika patienter. Hos en del kan sjukdomen gå över inom ett år, medan hos andra kan den fortsätta i flera år. I cirka 10% av fallen har sjukdomen ett mycket långdraget förlopp. AN kan variera i intensitet och i vissa svåra fall leda till döden. Hög ålder vid debuten, ansamling av andra psykiska störningar under barndomen, samtidig personlighetsstörning och stor viktförlust kan predicera sämre prognos. Det krävs dock mycket mer forskning för att identifiera prognostiska faktorer som kan användas för mer effektiv prevention, vårdplanering och behandling.AN har den högsta dödligheten av alla psykiatriska störningar. Uppföljningsstudier har visat en dödlighet på 1-18 %.Trots flera års forskning finns det fortfarande ingen behandling som visar på mycket goda effekter för flertalet patienter med AN. Vetenskaplig utvärdering av olika behandlingsmetoder saknas i stor utsträckning. Genomgång av den vetenskapliga litteraturen visar att det inte finns några läkemedel med dokumenterad effekt vid AN. Vad gäller psykologiska behandlingar så har familjebaserad beteendeterapi enligt Maudsly modellen visat lovande resultat i ett par kontrollerade studier, dock enbart för yngre patienter med relativt kort duration av AN. Det krävs intensiv forskning för att utveckla och värdera mer effektiva behandlingar för AN.

Bulimi:Bulimia nervosa (BN) förekommer hos ca 2% av kvinnor och yttrar sig i återkommande perioder av hetsätning då patienten äter betydligt större mängder föda än vad som kan anses normalt och upplever sig samtidigt ha förlorat kontrollen över ätandet. Episoder av hetsätning åtföljs av olämpligt kompensatoriskt beteende i form av fasta, missbruk av laxermedel, urindrivande medel, självframkallad kräkning och/eller överdrivet motionerande.I likhet med anorexia nervosa är den drivande faktorn i BN ett starkt missnöje med vikt/figur, låg självkänsla och en rad andra psykosociala faktorer som leder till flera onda cirklar, t ex mellan bantning och överätning/hetsätning och mellan överätning och kompensatoriskt beteende som tillsammans med oundvikliga biologiska mekanismer vidmakthåller störningen. Jämfört med anorexipatienter upplever personer med BN vanligen en högre grad av psykopatologi med impulsivt beteende, sämre anpassningsförmåga, mer framträdande depressiva symptom och ökad risk för självmord och drogmissbruk. Hos både grupperna är irritation, depressivitet och tvångsmässighet vanligt förekommande. Ätstörningar medför också ett flertal risker för kroppshälsan. Bland dessa märks tandskador, benskörhet, intermittent ödem och rubbad hjärtrytm. BN kan vara av två typer: 1. Med självrensning: under den aktuella episoden av bulimia nervosa har personen regelmässigt ägnat sig åt självframkallade kräkningar eller missbruk av laxermedel, diuretika eller lavemang. 2. Utan självrensning: under den aktuella episoden av bulimia nervosa har personen använt andra olämpliga kompensatoriska beteenden som fasta eller överdriven motion, men har inte regelmässigt ägnat sig åt självframkallade kräkningar eller missbruk av laxermedel, diuretika eller lavemang. BN debuterar i regel i högre åldrar jämfört med Anoreixa nervosa. Den typiska debutåldern är mellan 16 och 19. I de flesta fall börjar BN efter en bantningsperiod som är tillräckligt rigid och långdragen för att skapa kognitiv upptagenhet av mat och ätande. Detta i kombination med vissa risk faktorer (t ex låg självkänsla, missnöje med vikten/figuren och en klar tendens att använda sig av undvikande coping) kan lägga grunden för utveckling av BN. Det finns ett stort antal empiriska studier om behandling av BN. Två skilda former av psykologiska behandlingar har visat på goda effekter i kontrollerade randomiserade studier. Dessa behandlingar är kognitiv beteendeterapi (KBT) och interpersonell terapi (IPT). Eftersom KBT visar på snabbare effekt, vilket minskar patientens lidande avsevärt snabbare, anses KBT var förstahandsbehandlingen vid BN.

Top model: Hur mycket påverkar program som Top model dagens ungdomar? Vad anser ni om butikernas skyltdockor? Tidningar, internet?

Av Anna Håkansson - 13 november 2012 12:40

Narcissism: Narcissisterna anser att de är exceptionella, står över alla andra och att de förtjänar mer än andra. De drivs av ambitionen av att uppnå stora framgångar, både professionellt och i privatlivet. De är ofta mycket intresserade av sitt yttre och av kläderna som de bär. I relation till andra väntar de sig uppmärksamhet och privilegier utan att känna sig tvungna till ömsesidighet. När de inte får sina privilegier, blir de arga. De exploaterar och manipulerar andra för att uppnå sina mål. De manifesterar ganska lite empati och någon annans känslor berör dem inte. Narcissisten tycker att alla skall tänka som han/hon gör. Reglerna gäller endast vanliga människor men inte honom eller henne. Han/hon umgås gärna med viktiga personer och är en ”snobb”. Hans/hennes mardröm är att bli sedd på en fin restaurang tillsammans med en dålig klädd kusin från landet. Kvinnliga narcissister anser att mannen hon är tillsammans med måste behandla henne som något alldeles särskilt. Lite narcissism kan dock vem som helst behöva – eftersom en god självbild är att föredra framför en dålig och leder till att man uppnår mer och får mer framgång. Om en narcissist är begåvad eller charmig, kommer andra lättare och i större utsträckning att stödja honom eller henne i sin narcissism. Men en narcissist kan också skada och risken för depressioner är mycket större hos narcissister än hos andra framför allt i samband med 30-årskriset. Uppskatta denne när han/hon är ärlig. Vill ni ha en god relation till en narcissist, gäller det att visa honom eller henne en sann uppskattning. Detta leder till att han litar på er och kommer att bete sig ledigare i din närvaro.Förklara för denne varför någon reagerar på ett visst sätt. Om ni vinner narcissistens förtroende kommer han eller hon att anförtro sig för er. Han eller hon kommer att berätta för er hur människor är våldsamma, onda, värdelösa, något som visar prov på att de inte har visat narcissisten den uppmärksamhet som han/hon tror förtjänar av andra. Ni kan hjälpa honom genom att förklara för honom hur andra ser på saken. Det handlar inte om att de den andre rätt, utan endast komma med en åsikt. Respektera konventionaliteten. Narcissten anser sig stå över alla andra och väntar sig att bli behandlad som sådan. Bli inte sen, var ej distanserad, för allt i den ordning som förespråkas, annars riskerar ni att irritera honom väldigt mycket. Kritisera en narcissist endast när det är absolut nödvändigt. Att göra så, leder till att en explosion undviks. Säg inte till honom att han står över alla andra, att han är egoistisk eller något annat som attackerar honom som person. Det gäller att endast kritisera uppförandet, t ex genom att säga: ”jag gillar inte när du blir sen utan att tala om det” eller ”jag vill inte att du avbryter mig när jag talar” eller ”jag förstår att du har dina skäl att ogilla X, men låt oss nu tala om någon annan.”Berätta inte om dina egna framgångar och privilegier. Narcissistens avund är mycket större än någon annans. Någon annans framgångar sårar narcissisten och denne känner att en djup orättvisa råder. Rekommenderas inte:Att opponera sig systematiskt till allt narcissten säger och gör, kan omvandla honom/henne till en stor fiende. Det gäller att försöka att låta bli att förolämpa narcissten och säga rakt ut vad du ogillar hos honom. Erkänn narcissistens framgångar och detta ger dig friheten att kritisera honom eller henne. Var försiktig när han försöker manipulera dig med påståenden såsom:

  1. Ni är bäst!”

  2. Efter allt jag har gjort för er…”

  3. Var försiktig, annars…”

  4. Du och jag befinner oss i samma båt”

Gör inte honom någon tjänst som han eller hon inte tycker behöver återgälda. Det är viktigt att narcissister vet vilka dina gränser är: vad du accepterar och vad du inte accepterar. Det gäller att göra klart för honom vilka era gränser är.Vänta er inte erkännande. Det finns inte med i narcissistens värld. Ömsesidigheten existerar inte

http://socialpsykologi.twice.se/narcissistisk_personlighet.html


Mytomani:Mytomanin kan grundas på olika slags bakomliggande personlighetsstörningar, som tecken på begynnande psykoser, där man förlorar känslan för vad som är den vanliga verkligheten. Men ibland finns ett svårt trauma i personens historia, som gjort att man spjälkat upp sig i en verklig och en påhittad version, där den senare ofta är till för att förbättra, läka och förneka tidigare problem. De flesta är inte ens medvetna om övergången från den ena till den andra versionen. Andra kan vara medvetna om att de går över till en påhittad version, men de reagerar inte med skuldkänslor eller andra självförebråelser, utan ser det som en självklar möjlighet att ha en annan verklighet som de också har tillgång till. Ljugandet kan handla om bagateller. Dessa personer är sällan motiverade att ta itu med mytomanin, eftersom de för det mesta saknar tillräcklig ”sjukdomsinsikt”. Detta kan också hänga samman med en skräck för att inte ha mytomanin att tillgå. En alltför stark konfrontation med lögnerna kan därför också utlösa våld eller depressioner hos vissa. Jag tror därför inte att KBT har större möjligheter än annan typ av psykologisk behandling. Men om någon undantagsvis skulle ha insikt, tror jag möjligheten är större att hjälpa vederbörande med ett slags personlig/historisk undersökning om hur och varför mytomanin har uppkommit och tillgripits som en räddning ur en traumatisk livssituation.


Kleptomani:Kleptomani är återkommande oförmåga att motstå impulsen att stjäla saker men motivet är varken ekonomiskt eller behov för eget bruk. Dessa handlingar reducerar ångest. Man kan fastna i kleptomani om man stjäl något och upptäcker att ångesten minskar. Risken blir stor att man tillgriper samma metod, nästa gång man får outhärdlig ångest.

Kleptomanen känner lust, tillfredsställelse eller lättnad under själva stölden på samma sätt som shoppingmissbrukaren får en kick av att handla. Kicken handlar om att belöningscentrum i hjärnan stimuleras av signalsubstanser. Om kleptomanen mår psykiskt dåligt och har en ökande inre spänning känner hon ett tvång att stjäla för att komma tillrätta med sin ångest. Kvinnliga kleptomaner stjäl mycket mer dagarna för mens. Kleptomani har alltså stora likheter med alkohol- och narkotikamissbruk. Psykoterapeutisk behandling kan gå till så att patienten ligger på en dyscha och känner på den inre spänning som driver henne till kleptomani. Terapeuten hjälper patienten att konfronteras med sin psykiska smärta och hon får hjälp att hitta bättre sätt att handskas med sin ångest och lär sig lösa sina problem på ett mera rationellt sätt. Kleptomanen är inte ute efter att tjäna pengar på det stulna. Om man säljer stöldgods handlar det inte om kleptomani vid försäljningstillfället, men stölden kan ändå vara orsakad av kleptomani. Kleptomanen behöver kvalificerad hjälp med sin ångest och att omgivningen talar ärligt och öppet med henne och sätter tydliga gränser för henne innan polisen gör det. Kleptomani behandlas med Gestalt-terapi. Patienten får då kontakt med sin ångest och lär sig andra metoder att hantera sina känslor än att stjäla.

Av Anna Håkansson - 13 november 2012 12:38

Mobbning:(även kränkande särbehandling) innebär att en eller flera personer utsätts för systematiska trakasserier inom en social grupp. En person som mobbar en annan kallas mobbare. Mobbning kan involvera ett eller flera av det som juridiskt benämns misshandel, olaga hot, förolämpning, förtal, övergrepp i rättssak, stöld, skadegörelse, olaga frihetsberövning, ofredande och sexuellt ofredande. Mobbning handlar i många fall om att skaffa sig makt och status. Studier visar att mobbare vanligen har gott självförtroende och begränsad empati (Olweus, 1991). Mobbare trivs med den makt det innebär att kunna kontrollera och trakassera en annan individ. För att uppnå sitt mål behöver mobbarna den tysta massan till hjälp, det vill säga betraktare, som höjer mobbarens status genom att avstå från att ingripa. För att stävja mobbning är det nödvändigt att ingripa mot dem som mobbar. Som ett led i förbyggande arbete är det också önskvärt att få följeslagarna eller betraktarna att reagera och agera, det vill säga sänka toleransen för mobbning.

Mobbning delas in i: Fysisk, verbal, psykisk,e-mobbning, övriga former(ex man beställer varor i andras namn). Mobbning finns inte som brottsrubricering i svensk lagstiftning, men de handlingar som kan ingå i begreppet är ofta brottsliga. Begreppet mobbning går att härleda så långt som trehundra år tillbaka i tiden. Ordet "mobb" betyder "den föränderliga, opålitliga hopen" och att mobba betyder följaktligen att "pöbla" eller "bråka i gäng eller grupper". Den engelska "mobben" var en folkmassa som uppviglats av någon i politiska syften. Under senare år har mobbning bland vuxna, främst på arbetsplatser tilldragit sig mer uppmärksamhet. Mobbning bland vuxna involverar sällan våld eller hot om våld, däremot ofta exkludering från sociala sammanhang. Vuxna mobbare hävdar ofta att det inte är mobbning de ägnar sig åt och kan därför försvara sitt handlande i termer av att "jag behöver inte prata med människor som irriterar mig" eller "jag bestämmer vem jag vill bjuda på min fest" . Sexuell diskriminering och ibland även sexuella trakasserier, ofta riktat mot en person av underrepresenterat kön på en arbetsplats, är också en form av mobbning bland vuxna. Subtila påhopp och falska anklagelser/ryktesspridning är några metoder som mobbare använder sig av.Vuxenmobbning kostar samhället mycket pengar, i och med omfattande rehabiliteringsprogram som ibland kan behövas för de utsatta personernas ohälsa. Ur nationalekonomisk synvinkel är i grunden onödiga förtidspensioneringar väldigt kostsamma, speciellt där förtidspensionering äger rum många år före ordinarie pensionsåldern. Mobbning bland vuxna beror precis som hos mobbning bland barn på en dålig grupp eller ett dåligt arbetslag, med dålig struktur, i den dåliga strukturen bildas en dålig stämning där många börjar må dåligt. Av 1443 självmord år 2007 var 100-300 direkt relaterade till mobbning på arbetsplatsen. 10 000 - 30 000 långtidssjukskrivningar anses bero på mobbning i arbetet. En studie från 2009 visar att kvinnliga chefer mobbar mer än manliga chefer. För kvinnor ökade risken för att bli mobbade med 100 procent med kvinnlig chef. För män ökade risken att bli mobbade med 80 procent med kvinnlig chef.

Dålig självkänsla: Självkänsla kan beskrivas som den grundinställning vi har till oss själva, vad vi tycker om oss själva. Självkänsla-begreppet rymmer dimensioner av hur nöjda, stolta och accepterande vi är gentemot oss själva vad gäller vår person. Det är vanligt att man vid låg självkänsla har en så kallad prestationsbaserad självkänsla som påverkas just av hur man presterar och vad dessa prestationer får för erkännande av andra. En sådan självkänsla kan göra en överdrivet sårbar för kritik och andras åsikter. Det kan vara en del av problematiken vid svårigheter att uppvisa så kallade självhävdande beteenden som att vid behov sätta gränser, säga nej och hävda sin egen åsikt.En överlag prestationsbaserad självkänsla kan därför bli en grogrund för grubbel och oro och finnas med i bilden vid till exempel utmattningsdepression. I viss mån är även en god och sund självkänsla känslig för andras omdömen och utvärderingar. Det är bland annat detta som gör att vi beter oss på ett socialt accepterat sätt och värnar om och värderar våra relationer till andra på arbetsplatsen, i familjen och i vänkretsen högt. Få av oss vill bete oss på ett sådant sätt att vi utesluts ur gemenskaper, vilket gör att en sund självkänsla alltid till viss del kommer påverkas av andras omdömen. Viktigt är dock att de egna värderingarna om vad som duger, är fint nog eller tillräckligt bra får styra lika mycket. En balans mellan andras åsikter och de egna vad gäller både personliga egenskaper och prestationer, är att föredra.Personer med en i grunden god självkänsla och en positiv inställning till sig själva kommer att hantera svårigheter och motgångar lättare än de med en mer negativ inställning till sitt egenvärde och sin person, så kallad låg eller dålig självkänsla. Man kan uttrycka det så att en god självkänsla är ett slags psykologiskt vaccin som gör att vi förstår vad som är vårt och vad som är andras, vad vi kan påverka och vad vi inte kan påverka. En god självkänsla hjälper till att hitta en lagom nivå när vi utvärderar oss själva och våra prestationer: ingen kan bli omtyckt av alla och jämnt prestera på topp. Vi duger även när vi har en dålig dag.Riskerna med en låg självkänsla är att vi blir mer sårbara för depression, oro och ångest. Vi belastar också våra relationer genom att bli antingen överdrivet beroende av andra och deras godkännande eller överdrivet självupptagna och distanserade gentemot andra i förhoppning att de inte ska förstå hur ”dåliga” vi är. Har vi en låg självkänsla kommer vi lättare att tolka neutral information från omgivningen som negativ och kanske helt missa positiva signaler. De stämmer inte överens med vad vi själva tycker om oss och därför ignoreras de eller bortförklaras. Med låg självkänsla tillskriver vi positiva saker och händelser i vårt liv till andra eller annat medan det negativa som hänt har att göra med oss. Det här blir lätt en ond cirkel som förstärker sig själv och påverkar våra tankar, känslor och beteenden. Många psykologer och psykoterapeuter är överens om att en god självkänsla grundläggs under barndomen och uppväxten. Att uppleva sig älskad, sedd och accepterad som man är av viktiga närstående anses vara viktiga faktorer för att utveckla en sund självkänsla.


Stärk självkänslan: Man kan i psykoterapi arbeta med en låg självkänsla genom att synliggöra mönster i ens liv som vidmakthåller problemet och vid behov också resonera kring hur det kan ha uppstått. I psykoterapi kan man få hjälp att pröva nya förhållningssätt, resonera kring gamla ”sanningar” som påverkat en och ifrågasätta deras giltighet. Att ändra sitt beteende i situationer där man kanske tidigare dragit sig undan eller varit snabb att ta på sig skulden för saker kan också vara nödvändigt. Är du förälder kan du tänka just på detta för att hjälpa ditt barn till en god självkänsla. Visa kärlek, omsorg och när barnet gör fel eller behöver tillrättavisas kritisera beteendet, inte barnet. Ha rimliga förväntningar på barnets prestationer. Var själv ett gott exempel och en förebild: ta hand om dig själv, uppskatta dig själv och tala inte illa om till exempel ditt utseende, din kropp och dina prestationer. Barn gör framför allt som vi gör, inte som vi säger.

  1. Sluta jämföra dig med andraDu är bra och du duger precis som du är. Istället för att ständigt låta dig bländas av andra - ge dig själv en klapp på axeln lite då och då. De egna kraven är oftast värst. Be din inre kritiker vara tyst ibland. Du kan misslyckas med vad som helst utan att vara misslyckad - se det som att du får mer livsvisdom istället.

    2. Omge dig med stöttare Säg ja till människor som ger dig värme, kraft och energi. Säg nej till sammanhang där du bromsas upp av avundsjuka eller annat onödigt. Säg "tack" när någon ger dig positiv feedback, även om du inte tycker du är "perfekt" - det är ingen.

    3. Var snäll mot dig själv Vila när du behöver vila. Motionera och ät bra mat. Unna dig en massage ibland när du känner dig sliten. När du "servar" din kropp ger du dig själv ett budskap om att du är viktig. Upprepa ofta för dig själv " jag är bra", "jag duger", "jag är värdefull", speciellt när du inte alls känner dig så. När du ser dig själv i spegeln ta ögonkontakt med dig själv och le.

4. Be om hjälp

Är din självkänsla mycket låg kan det ta längre tid att bryta dina negativa tankemönster men det går även om det är tufft. Ge inte upp på vägen. Be om professionell hjälp om det blir för tufft, all förändring kräver tålamod. Fira alla små framsteg!

5. Släpp offerrollen

Ju mer du tar ansvar för ditt eget liv och sätter upp egna mål, desto större chans att det blir som du vill. Du kan påverka mer än du tror.

6. Säg ja till dig själv

När du vet vad du vill är det bara att börja prioritera din tid. Att säga nej ibland är en förutsättning för att du ska kunna säga ja till dig själv.

7. Fira små framgångar

Att förverkliga saker tar tid. Ge dig själv en klapp på axeln för varje liten framgång. Ta ut lite lycka i förskott, så är det lättare att behålla motivationen.

8. Välj din omgivning

Umgås mycket med människor som också vill något, som vågar och som inspirerar dig. Peppa varandra att nå ännu högre höjder.

9. Lär dig av misslyckanden

Alla gör missar ibland - det är en naturlig del av läroprocessen och ger insikter som är nödvändiga för att vi ska kunna växa som människor. Skaka av dig de negativa känslorna och jobba vidare.

10. Tänk stort

Det mesta är möjligt så ta på dig din visionshatt när du planerar stordåd. Sen blir det kanske inte exakt som du drömt men det blir i alla fall mycket mer än om du aldrig vågar lämna din trygga hamn.

11. Be om hjälp

Det är svårt att nå sina mål helt på egen hand. Be om hjälp med det du behöver så underlättas hela processen. Hjälp själv andra så blir alla nöjda och glada.

12. Visualisera din målbild

Skapa dig en inre mental bild över hur du känner dig och hur det ser ut när du redan nått dina mål. Gör denna bilden så verklig du kan och upplev gärna känslan med alla dina sinnen. Låt den bilden bli din följeslagare så ska du se att det du vill kommer att hända - kanske snabbare än du anar.

Av Anna Håkansson - 13 november 2012 12:36

Tvång: Tvångssyndrom är en psykiatrisk diagnos som kännetecknas av upprepade ritualer eller tankar. Det internationella namnet är Obsessive-Compulsive Disorder (OCD). Obsessioner eller tvångstankar är obehagliga och ofrivilliga tankar som ger upphov till ångest. Kompulsioner eller tvångshandlingar är de tankar eller ritualer som den drabbade använder sig av för att slippa denna ångest. Det behöver inte nödvändigtvis finnas någon rationell koppling mellan en tvångstanke och den lindrande tvångshandlingen.Tvångssyndrom blandas ofta ihop med tvångsmässig personlighetsstörning. Skillnaden är dock att de tvångsmässiga beteendena i den senare är egosyntona, det vill säga att de överensstämmer med individens personlighet och mål. Utförandet av de tvångsmässiga beteendena ger inte personer med tvångsmässig personlighetsstörning något obehag utan anses ofta som nyttiga, exempelvis överdrivet nedtecknande av "att göra"-listor, med förklaringen att de är tidsbesparande. Personer med tvångssyndrom känner däremot ett obehag associerat till sina tvångshandlingar, både då de inte kan utföra dem, och kring det upplevda behovet av att utföra dem. Tvångssyndromen är alltså oftast egodystona hos personer med tvångssyndrom, även om det finns överlapp över tillstånden.Tvångssyndrom behandlas med både psykoterapi, KBT, psykodinamisk psykoterapi och också med selektiva serotoniåterupptagshämmare (SSRI). Det är oklart om en kombination av dessa behandlingar ger ökad effekt. Medicinering med SSRI har fördelen att det är billigare och kräver mindre engagemang från den drabbades sida, men nackdelarna är de vanliga biverkningarna vid farmakologisk behandling samt den signifikant ökade återfallsrisken vid avbruten medicinering.Tvångssyndrom är en ångeststörning med en livstidsprevalens på mellan 1 och 2,5 procent. Det är lika vanligt hos män som hos kvinnor. Det är vanligt att personer med obehandlad tvångssyndrom också utvecklar depression. Tvångstankar ses som vanliga tankar som vem som helst kan tänka och som passerar dagligen genom alla människors huvuden. Det kan vara tankar på katastrofer som kan inträffa, eller förbjudna saker som man skulle kunna göra. Detta kan vara bilder eller ord i huvudet. En del är av vardaglig natur och har förankring i verkligheten (till exempel ”Jag känner mig smutsig”, ”Mitt hus kanske brinner ner idag”, ”Min familj kan dö i en bilolycka”). Det kan vara tankar som uppfattas som förbjudna, till exempel en mor kan tänka tanken att döda sitt barn, en religös person kan tänka tanken att häda mot Gud och så vidare. Studier visar att sådana här tankar finns även hos friska människor och att innehållet mellan tankarna hos OCD-patienter och friska inte skiljer sig överhuvudtaget (detta har dock ifrågasatts av senare forskning). Tvångstanken kan också vara om ett beteende, exempelvis ett förbud mot att använda vissa ord. Tvångstanken kanske också är tydligt kopplad till ett visst beteende eller vissa stimuli, exempelvis kan offentliga toaletter ge upphov till tanken att man är smutsig. Personen känner ingen lust att tänka tvångstankarna, tvärtom skulle den vilja slippa dem. Det som skiljer OCD-patienter från friska är att patientgrupper får mycket mer ångest av tankarna och agerar för att minska denna. Tvångsbeteenden är det som drabbade gör för att minska ångesten. Det kan vara någotsånär kopplat till tvångstanken (som vid tvättritualer efter en tanke om att ha blivit smittad av någonting eller när patienter ser efter att spisen är avstängd ett dussin gånger för att huset inte ska brinna ner). Ofta är tvångsbeteendet emellertid helt oberoende av tvångstanken, som när patienten exempelvis räknar olika saker eller tänder och släcker en lampa upprepade gånger. Det är viktigt att notera att tvångsbeteenden också kan vara tankar, exempelvis ramsor man läser tyst för sig själv. Tvångsbeteenden kan också vara i form av försäkringar från anhöriga, det vill säga att be någon annan försäkra att den tänkta katastrofen inte kommer hända.De flesta människor har någon form av tvångstanke eller tvångshandling och lever ändå normala liv utan att störas av detta. De flesta vet inte ens om att de har dessa egenheter förrän någon annan påpekar deras maniska beteende. Ett prov som brukar utföras är experimentet med Non-stop-konfekt, där det påstås att det i fler än nio fall av tio går att utläsa någon form av mönster i hur personen äter tabletterna – vissa sparar alltid samma färg till sist medan andra aldrig kan äta samma färg två gånger i rad etcetera. Den teoretiska förklaringen till hur tvångssyndrom uppstår är att patienten har en särskilt låg tolerans mot osäkerhet och överskattar sannolikheten för att katastrofer ska inträffa. OCD-patienter har en överdriven och irrationell tro på, oftast paradoxalt medveten, att tankar påverkar omvärlden. Det kan vara att man tror att bara för att man har tänkt på en katastrof så ökar sannolikheten för att denna katastrof ska inträffa. Att patienten utvecklar tvångsbeteenden förklaras med operant betingning. När patienten väl har börjat få ångestlindring av tvångsbeteendet så förstärks detta beteende och framstår som alltmer naturligt. Betingning sker på en omedveten nivå och går inte att påverka med förnuftet; det framstår som nödvändigt att utföra ritualerna och tvångshandlingarna för att minska ångesten. På detta sätt kan alltså en patient med tvångssyndrom lägga mycken tid och energi på att söka undvika dessa tankar, men utan att lyckas. Typiskt för tvångstankarna är att de är ständigt närvarande och att till slut all tid och koncentration går åt till att bekämpa dem – att försöka undvika att tänka en viss tanke ökar i själva verket bara sannolikheten för att man ska tänka den oftare. Den bästa evidensen finns idag för behandling antingen med KBT eller medicinering med SSRI-preparat. I extrema fall av tvångssyndrom kan kirurgi tillgripas. Genom att förstöra delar av kopplingarna mellan det limbiska systemet och frontalloberna kan i 25–38 procent av fallen symptomreduktion uppnås. Kända personer som haft eller har tvångssyndrom David Beckam Leonardo DiCaprio. Kontrollbehov kallas ett fenomen då en individ har behovet att ha kontroll och bestämma över en situation med andra grupper eller enskilda individer. De som har kontrollbehov mår oftast väldigt dåligt av att själva behöva anpassa sig till en grupp/situation och hittar gärna på olika strategier för att undvika detta.Personer som får kontrollbehov har oftast haft en jobbig uppväxt där de inte känt sig bekräftade, med tiden så skapar de undermedvetet ett beteende för att bli sedda, detta kan yttra sig olika på olika personer. Ett vanligt beteende är att aldrig vara tyst i ett samtal och att avbryta andra personer till förmån för sina egna åsikter för att skapa kontroll på samtalet. Ett annat kontrollbehov kan vara att man känner sig tvungen att kontrollera saker. Att vissa saker ska ligga rakt eller på ett speciellt sätt. Att kontrollera olika föremål. Tangentbordet eller mobilen.En annan kan vara i relationen mellan två personer, till exempel då mannen misshandlar sin hustru för att hon skall känna sig rädd och blir därmed lättare kontrollera.


Tourettes syndrom:är en neuropsykiatrisk diagnos som involverar upprepande ofrivilliga rörelser samt minst ett läte; dessa kallas tics. Vokala tics kan också vara hela ord eller meningar. Oftast kommer de första ticsen vid 6–7 års ålder, men de kan också debutera både tidigare och senare; debuten måste dock vara före 18 års ålder för att diagnosen Tourettes syndrom skall kunna ställas. I Sverige brukar Tourettes syndrom räknas som en neuropsyiaktrisk funktionsnedsättning.Personer med Tourettes syndrom kan dock även ha koncentrationssvårigheteriimpulsivitet och motorisk hyperaktivitetsom är vanligt vid ADHd. Förekomsten av Tourettes syndrom skiljer sig markant åt mellan pojkar och flickor. David Comings undersökning från 1999 utfördes på 3 000 elever i grundskoleåldern och visar på att 1 pojke på 95 uppvisade tecken på Tourettes syndrom. Bland flickorna var motsvarande siffra endast 1 på 735. De första symptomen på Tourettes syndrom är oftast tics i ansiktet såsom överdrivna blinkningar, ryckningar och grimaser. Med tiden sprids dessa ofta till halsen, skuldrorna och överkroppen. Ryckningar eller spänningar i en arm eller ett ben är typiskt. De vokala ticsen kommer lite senare. I början framträder de oftast som vanliga ljud, till exempel snusningar eller harklingar men kan sedan utvecklas till andra ljud som ord eller hela uttryck. I de fall då Tourettes syndrom är kombinerat med andra tillstånd, kan symtomen från dessa andra tillstånd vara de som debuterar först. Ibland kan istället de som man förknippar med ADHDvara de som märks först. Redan som nyfött kan barnet vara oroligt och svårt att tillfredsställa. Ändå är det som regel när barnet börjar skolan de största svårigheterna uppstår. Barnet kan ha svårt att koncentrera sig, sitta still, vänta på sin tur och att stå i led. Ibland krävs specialundervisning på grund av detta. Ibland är motoriken dålig vilket leder till att de upplevs som klumpiga, men många är istället motoriskt skickliga. De motoriska problemen kan leda till svårigheter med idrott, men också med att skriva. Vissa med Tourettes syndrom har stora problem med sin skrivstil, vilket gör datorn till ett användbart hjälpmedel. Vanliga motoriska tics: blinkningar, grimaseringar, axelryckningar, muskelspänningar, handklappningar ,hopp, spottande, sparkar, slag, slår sig själv, dunkar huvudet mot väggen.Vanliga vokala tics: hostningar, harklingar, yl, jämmer, grymtningar ,smackningar Upprepar uttryck som: ojojvet du håll käften. Till vokala tics räknar man även ekolali (ekotal), palilali (upprepning av det man själv säger) och koprolali (tvångsmässigt användande av obscena ord och svordomar).

Av Anna Håkansson - 13 november 2012 12:34

Add: En diagnos liknande ADHD utan hyperaktivitet är Attention-Deficit Disorder (ADD).


Utvecklingsstörning, förståndshandikapp eller begåvningshandikapp är när en människas kognition inte utvecklas normalt. Man har inte samma förutsättningar som andra för att förstå, lära sig nya saker och uttrycka sina tankar och känslor. De medicinska uttrycken för utvecklingsstörning är mental retardation eller psykisk utvecklingsstörning. Utvecklingsstörning är en svårare form av inlärningssvårigheter. Det är de kognitiva funktionerna som påverkas, inte de känslomässiga faktorerna, kreativiteten eller den kroppsliga utvecklingen. Cirka 1 % av Sveriges befolkning har en utvecklingsstörning, hälften av dessa har en utvecklingsstörning som räknas som lindrig. Antalet personer med en nedsatt intellektuell förmåga som dock inte motsvarar kraven för utvecklingsstörning är betydligt högre, vissa menar att det kan uppgå till 20 % av befolkningen. Utvecklingsstörningar hos barn upptäcks i allmänhet när man börjar undersöka varför barnet utvecklas så långsamt. I flesta fall beror det på att deras hjärnor inte utvecklats för abstrakt tänkande utan mer konkreta ting. Detta ger nedsatt intelligens eftersom utveckling av intelligens kan utvidgas av logiska uppgifter som kräver abstrakt tänkande fast som är nedsatt vid funktionsnedsättningen. Utvecklingsstörning är en funktionsnedsättning och räknas varken som en sjukdom eller en psykisk störning. En utvecklingsstörning går därmed inte att bota, däremot kan man lära sig hitta strategier som underlättar tillvaron för den som har en utvecklingsstörning. För bedömning av utvecklingsstörning används olika begåvningstester. Eftersom utvecklingsstörning förekommer i olika nivåer innebär det att problemen blir tydliga i olika skeden i utvecklingen. Ibland ser man barnets svårigheter redan under spädbarnstiden. Men det är vanligt att man successivt märker förseningen i utvecklingen. Det förekommer att ungdomar och vuxna som har svårigheter att klara studier och arbete och därav får en mycket sen diagnos. Det finns många olika orsaker till utvecklingsstörningar, och i de flesta fall går det ej att finna någon orsak. En av de vanligaste påvisbara orsakerna var förr att barnet drabbats av syrebrist under graviditet eller under förlossningen. En annan orsak är genetiska avvikelser vilka ibland är ärftliga. Även ämnesomsättningsrubbningar kan i specifika fall leda till utvecklingsstörning. Detta kan ofta behandlas med en strikt diet. Missbildningar av hjärnan och skallen kan leda till att hjärnan inte utvecklas normalt och omfattande funktionshinder kan uppståHistoriskt sett har personer med utvecklingsstörning i likhet med psykiskt sjuka ofta betraktats som mindre värda än andra människor och även utsatts för vanvård och förföljelser. Först under 1900-talet började man ta hänsyn till utvecklingsstördas behov och erkänna deras rättigheter. Personer med utvecklingsstörning har i Sverige idag samma grundläggande rättigheter som andra medborgare, även rösträtt, och de har även rätt att få sina särskilda behov tillgodosedda. När Omsorgslagen tillkom 1968 innebar detta att personer med utvecklingsstörning för första gången fick laglig rätt till vård, boende, utbildning, sysselsättning och en i övrigt normal tillvaro. Huvudmannaskapet var statens och landstingens, men senare kommunaliserades ansvaret för de med utvecklingsstörning. De stora vårdanstalterna avskaffades till förmån för en mer decentraliserad omsorg. Den i Sverige sedan 1994 gällande Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS utvecklar dessa rättigheter. Flera andra lagar reglerar också omsorg om personer med utvecklingsstörning, såsom Socialtjänstlagen och Lagen om bostadsanpassning. För elever med en utvecklingsstörning finns i Sverige en särskild skolform, särskolan. Särskolans undervisning sker i träningsskola, grundsärskola, gymnasiesärskola och särvux.


Downs syndrom: Är ett syndrom som beror på en kromosomrubbning. En person med Downs syndrom har tre exemplar av kromosom nr 21 istället för det normala två, så kallad Trisomi-21 (alternativt delar av den extra kromosomen). Detta leder till en utvecklingsstörning som kan variera från mycket lindrig till grav.Personer med Downs syndrom har vanligtvis en kognitiv förmåga som är lägre än genomsnittet och har ofta en utvecklingsstörning som spänner från lindrig till måttlig. Ett litet antal av personerna har en grav till djup utvecklingsstörning. Incidensen att ett barn skall födas med Downs syndrom är 1 per 800-1 000, även om det statistiskt sett är mycket vanligare om modern är äldre. Andra faktorer kan också spela roll.Många av de vanliga fysiska särdragen hos personer med Downs syndrom kan även uppkomma hos personer med en normal uppsättning av kromosomer. För att särskilja detta används Halls kriteriet som består av 20 kännetecken. Om barnet har 12 av dessa är diagnosen klar. Några av kännetecknen inkluderar en onormalt liten haka, ett ovanligt runt ansikte, makroglossi, det vill säga en utskjutande eller förstorad tunga, mandelformade ögon på grund av ett mongolveck på ögonlocket, kortare lemmar och små händer som har en enda fåra i handflatan (som sträcker sig över handflatan), lågt sittande öron, muskelsvaghet och ett avstånd mellan stortån och den andra tån som är större än vad som är vanligt. Personer med Downs syndrom har en ökad benägenhet att få problem med hjärtat, gastriesofageak refluxsjukdom, återkommande infektioner i örat, obstruktiv sömnapné samt problem med sköldkörteln med meraAtt tidigt stödja familjerna, undersöka barnen efter vanliga problem, behandla dessa medicinskt när de upptäcks, en befrämjande familjemiljö, och deltagande i yrkesskolor kan förbättra den allmänna utvecklingen för barn med Downs syndrom. Även om vissa av de genetiska begränsningarna som följer Downs syndrom inte kan överkommas kan utbildning och en god omvårdnad förbättra livskvalitén. När man misstänker att ett barn fötts med Downs syndrom ställs diagnosen med hjälp av kromosomanalys. De olika problem som kromosomavvikelsen kan leda till är olika från person till person.Den enda gemensamma funktionsnedsättningen för personer med Downs syndrom är utvecklingsstörningen. Den intellektuella utvecklingen skiljer sig dock kraftigt mellan olika individer. Intelligenskvoten vid Downs syndrom varierar mellan 20 och 85. Cirka 1-2 % av de drabbade har en IQ över 70, ungefär 35-45 % har en lätt utvecklingsstörning (IQ 50-70) och 50-60 % måttlig eller svår utvecklingsstörning (IQ under 50). I sällsynta fall förekommer en IQ lägre än 30. Sannolikheten att barnet skall få Downs syndrom ökar mycket kraftigt med tilltagande ålder hos modern. Ett av 100 barn till 40 år gamla mödrar får Downs syndrom, medan sannolikheten bara är ett på 1500 för mödrar som är 20-24 år. Äldre mödrar erbjuds numera alltid fosterdiagnostik, vilket leder till att foster med sjukdomsanlag ofta aborteras. De flesta barn med Downs syndrom föds av mödrar som är mellan 27 och 32 år gamla. Detta beror troligen på att de inte rutinmässigt genomgår fosterdiagnostik för denna sjukdom och därför inte har samma möjlighet att abortera som de som undersöks.Personer med Downs syndrom är ofta kortvuxna. Barnet har en normal tillväxt under graviditeten och fram till sex månaders ålder. Därefter avtar tillväxthastigheten och barnet växer långsammare fram till tre års ålder. Därefter växer de normalt. Under puberteten växer de något långsammare än normalt. Man har studerat tillväxtfaktorer och tillväxthormoner hos barn med Downs syndrom i många år. Det har visat sig att de har brist på en tillväxtfaktor som kallas "insulin-like growth factor 1". När man behandlar barnen med tillväxthormon växer de normalt under behandlingen men däremot gör det att skelettet mognar snabbare och därför vet man inte om det är en lämplig behandling.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se