Samlevnad: Är när människor lever tillsammans. Begreppet används ofta om parförhållanden men inte i första hand med tanke på sexualitet utan snarare med åtanke om samarbete och hänsynstagande. Samlevnad kan innebära att man delar bostad eller har egna bostäder.

Sambo:Är en form av samlevnad där ett ogift par stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll". Sambo är benämningen på den person som man är sammanboende med. Samboförhållanden är mycket vanliga i Sverige. Att vara sambo är i Sverige inget civilstånd i juridisk mening. Enligt sambolagen som instiftades 1987, är efterlevande sambo dödsbodelägare men saknar arvsrätt. När ett samboförhållande upphör ska viss egendom, så kallad samboegendom , delas mellan samborna. Förenklat så ska samboegendomen delas lika sedan skulder räknats av. Ett samboförhållande upphör: *om samborna eller någon av dem ingår  äktenskap, *om samborna flyttar isär eller *om någon av samborna avlider. Ett samboförhållande ska också anses upphöra om en sambo ansöker om förordnande av bodelningsförättaren enligt 26 § eller om rätt att få bo kvar i bostaden enligt 28 § eller om en sambo väcker talan om övertagande av bostad enligt 22. Samboegendom är sambors gemensamma bostad och bohag, om egendomen förvärvats för gemensam användning. Undantag görs för det ena sambon fått i gåva, arv eller erhållit genom testamente med villkor att egendomen ska vara mottagarens enskilda egendom. Med gemensamt bohag menas möbler, hushållsmaskiner och annat inre lösöre som är avsett för det gemensamma hemmet. Bil eller egendom som används huvudsakligen för fritidsändamål är dock inte samboegendom. Genom ett så kallat samboavtal kan samborna avtala att viss egendom inte ska ingå i bodelningen eller till och med att bodelning inte ska ske. Avtalet skall upprättas skriftligen och undertecknas av samborna. Både samkönade sambor och olikkönade sambor omfattas av sambolagen.

Särbo: Två personer som har ett nära förhållande till varandra, oftast ett kärleksförhållande, men inte bor i samma hushåll.

Förlovad: Är ett tillkännagivande av att en parrelation avser att leda till äktenskap eller registrerat partnerskap Efter att ena partnern friat till den andre, och denne svarat ja, är paret förlovade fram till dess att vigseln eller registreringen har fullbordats. Av tradition växlar man vid förlovning förlovningsringar. Förlovning hette i äldre tid trolovning, då den tidigare inte hade funktion som försteg till äktenskapet. Namnet trolovning är det som användes i juridiska texter om förlovningar så länge dessa hade juridisk bäring. I skrift förekommer ordet förlovning första gången 1739, kort efter att trolovningen förlorat sin status som alternativ till giftermål. Då förlovning är inofficiellt till skillnad från äktenskap så finns det inga regler eller åldergränser för förlovning.

Giftemål: Är ett juridiskt och samhälleligt samt ofta ett religiöst och andligt, avtal mellan samlevande personer. Äktenskap kan ingås religiöst eller borgerligt. Grunden för att ingå äktenskap skiljer sig åt mellan olika kulturer

Skilsmässa: Är ett upplösande av ett äktenskap på initiativ av en eller flera av parterna, innan någon av makarna har dött. Skilsmässa är numera enligt svensk rätt det enda giltiga sättet för upplösning av äktenskap om båda makarna är i livet. Äktenskapet upplöses genom dom i tingsrätten. Skilsmässan gäller från den dag domen vinner laga kraft. Ansökan om skilsmässa kan lämnas in gemensamt eller av den ena parten. Någon orsak behöver numera ej i normalfallet anges; endera parten äger samma rätt att utan väsentlig anledning övergiva den andra parten, äktenskapslöfterna till trots. För par som har barn under 16 år krävs sex månaders betänketid innan skilsmässa beviljas. Om bara den ena parten vill skiljas gäller också betänketid. I samband med skilsmässa brukar bodelning aktualiseras. Föreligger inget äktenskapsförord kan det göra separationen än mer smärtsam.

Homosexuell:Sexuell attraktion eller kärlek till en person av samma kön. Fram till 1934 kunde homosexuella samlag i Sverige bestraffas med straffarbete i högst två år. Straffbestämmelsen togs bort 1934, men en fullständig avkriminalisering av homosexuella handlingar skedde inte förrän 1944. Sedan betraktades homosexualitet istället som en sjukdom fram till 1979.Vissa av världens länder tillåter samkönat äktenskap eller registrerat partnerskap. Många homosexuella beskriver det som svårt att berätta att man är homosexuell för sin omgivning, främst med tanke på vad omgivningen ska tycka. Samtidigt upplevs processen nödvändig för att man ska kunna leva ärligt med sig själv. Många möter dock förstående föräldrar, anhöriga och kamrater. I Sverige kan sedan den 1 maj 2009 två personer av samma kön ingå äktenskap.1993 ansåg 4 procent av männen och 2 procent av kvinnorna sig vara homosexuella

Heterosexuell: Personen känner attraktion till det motsatta könet.

Bisexuell: Personen känner sexuell och emotionell dragning till personer av båda könen. En del bisexuella har sexuella relationer med personer oavsett kön, men blir bara kära i personer av ett visst kön. För andra kan det vara tvärtom.

Transvestiter: Är en person som har behov av att klä sig och agera som ett annat kön. Hur ofta och i vilka sammanhang en transvestit klär om skiftar mycket, ofta beroende på social situation och personlighet. Vissa klär bara om hemma, i hemlighet, medan andra går klädda i det motsatta könets kläder flera gånger i veckan. Om en transvestit själv uppfattar sig som det kön han/hon är klädd som skiftar också. Internationella undersökningar gör gällande att 2-20% av den manliga delen av befolkningen är transvestiter.

Asexualitet:Innebär att man inte känner sig sexuellt attraherad av andra. En asexuell person kan ingå sexuella relationer medan en person i celibat frivilligt väljer att avstå från sexuella relationer. Skillnaden ligger i personens förmåga att känna sexuell attraktion. Asexualitet har ingenting med personens sexdrift att göra. En asexuell person kan bli sexuellt upphetsad utan att känna sig attraherad eller vilja ha sexuellt umgänge. En svart ring på höger långfinger används ofta som en symbol för att visa sin asexualitet.

Fetischism:  Innebär sexuell åtrå till ett föremål eller en kroppsdel som vanligen inte uppfattas som upphetsande, och har i strikt mening inte med identifikation med föremålet eller rollekar att göra. Fetischism betraktas som en mild psykisk avvikelse, eftersom endast den enskilde själv påverkas direkt av den. Fetischism handlar inte om mode eller estetik och påverkas inte av huruvida ett visst skönhetsideal funnits under en viss tid

Sex: Sexologi är läran om människans sexualitet. Människan är en av de djurarter som har sex både av fortplantningsmässiga, sociala och rent njutningsmässiga skäl. Därför kan sexuella relationer skifta kraftigt. Ofta beror de på de kulturella normerna för hur sexuella relationer bör se ut i en viss kultur, vilket gör att vad som betraktas som en "bra" sexuell relation ser mycket olika ut i olika delar av världen. För människans del har alltså sexualiteten både en biologisk funktion och en social funktion. Den är inte begränsad till ett beteende som enbart har med fortplantning att göra, utan är också intimt förknippad med nära relationer, kärlek, lust och fysiskt kontaktbehov. Därmed påverkar sexualiteten och sexuella beteenden många områden i människors liv. Den mänskliga kroppen har olika erogena zoner som genom stimulans kan påverkas och leda till en kollektiv sexuell upphetsning och utlöser lustkänslor. Stimulansen kan ske antingen genom att personen stimulerar sig själv, onani , eller genom någon samlagsteknik eller andra sexuella tekniker som ömsesidig onani, kyssar eller hångel Lustkänslorna påverkar könsorganen hos både kvinnor och män, med ökad blodgenomströmning och ökad känslighet för beröring. De organ som innehåller svällkroppar sväller och förstoras och  penis och klitoris erigeras. Blir upphetsningen tillräckligt stark utlöses en orgasm, ett intensivt njutningfyllt klimax med rytmiska muskelsammandragningar i bäckenbottenmuskulaturen. För män innebär ofta en orgasm också en utlösning, där sädesvätska utsöndras från penis. Även kvinnor kan få utlösning i samband med orgasm.

Hiv/Aids: HIV som är förkortning av humant immunbristvirusär ett retrovirus av underfamiljen lentivirus som angriper det mänskliga immunförsvaret och slutligen oftast leder till AIDS. Cirka 33 miljoner människor världen över beräknas vara smittade, och viruset har alltsedan sitt utbrott skördat runt 30 miljoner människoliv. Omkring sjutusen beräknas smittas varje dag och mer än 5 700 dör varje dag i HIV-relaterade sjukdomar. HIV överförs via blod, sperma, bröstmjölk och slidsekretet. Det finns dock inga belägg för att det skulle kunna överföras via kyssar, även om HIV har upptäckts i saliv. Undersökningar har visat att sannolikheten att HIV överförs vid ett vaginalt samlag är 0,05 procent (fem av tiotusen) för män och 0,1 procent (tio av tiotusen) för kvinnor. Vid oralsex utfört på en HIV-positiv man är risken 0,01 procent (en av tiotusen) och omätbar utfört på en HIV-positiv kvinna. För många HIV-positiva kan det gå flera år innan sjukdomen uppvisar några symtom. Tre månader efter att HIV överförts har halten av antikroppar i blodet gått upp till en sådan nivå att infektionen kan påvisas med de vanligast förekommande HIV-testen. Ett relativt säkert provsvar kan fås redan inom fyra veckor. Viruset angriper T-hjälparcellerna, som är en typ av celler som ingår i immunförsvaret. När kroppen har för få T-hjälparlymfocyter slutar immunförsvaret att fungera effektivt och kan inte längre bekämpa vanliga infektioner. Det är detta tillstånd som kallas AIDS Så vitt man vet leder en obehandlad HIV-infektion förr eller senare till döden. Det finns i dag inget botemedel mot HIV, och trots att det bedrivs intensiv forskning på området är det oklart om något vaccin kommer att gå att utveckla. Däremot kan moderna bromsmediciner hålla virushalten i blodet på en så låg nivå att immunförsvaret inte slås ut och den smittade inte utvecklar AIDS. En av de viktigaste åtgärderna för att minska risken att bli infekterad av HIV är att använda kondom vid samlag. Globalt lever mellan 33,4 och 46 miljoner människor i dag med HIV. I Sverige har till och med 2009 8 935 fall av HIV-infektion rapporterats av vilka drygt 5 000 beräknas leva i landet.

Könssjukdomar: Sexuellt överförbara sjukdomar (STD:er), veneriska sjukdomar, är infektioner av smittämnen som kan spridas via sexuellt umgänge. Detta innefattar både könssjukdomar, som drabbar könsorganen, och sjukdomar som kan överföras genom sexuellt umgänge, men inte drabbar könsorganen. Benämningen sexuellt överförbar infektion har uppkommit för att markera att en bärare av en sådan inte nödvändigtvis måste visa symtom eller alls vara sjuk. Vissa STI:er kan också överföras via annan kontakt med kroppsvätskor, som bröstmjölk eller blod. Exempel på könssjukdomar: Syfilis, Gonorré, Klamydia, Herpes, Kondylom, Hepatit A och B, Flatlöss och Skabb. Jag tänker inte gå in närmare på de olika sjukdomarna. Är ni nyfikna får ni leta upp informationen själva.

Våldtäkt: Är att mot en persons vilja, tvinga på denna samlag eller annan jämförbar sexuell handling. Traditionellt har våldtäkt inneburit att en kvinna tvingas till samlag. I modern tid har begreppet fått en bredare innebörd främst i Nordeuropa, där även män kan vara offer. Det behöver inte heller röra sig om ett samlag utan det räcker med "en jämförbar sexuell handling", exempelvis penetrering med främmande föremål, tvång till oralsex eller beröring av könsorganen. Normalt följer fängelsestraff för våldtäkt. Längden på dessa kan dock skilja avsevärt. Ett normalstraff i Europa ligger på tre–fyra år medan straffmaximum i vissa amerikanska delstater är livstids fängelse. Den vanligaste formen av våldtäkt sker i nära relationer, av en partner eller annan familjemedlem, ofta som ett led i en mer omfattande misshandel (ofta psykisk). Denna typ av våldtäkt sker vanligtvis inomhus. En annan form av våldtäkt är överfallsvåldtäkter, när gärningsman och offer är främlingar för varandra, och sker i större utsträckning utomhus

Prostitution: Kallas den verksamhet där en eller flera personer utför sexuella handlingar åt en annan mot omedelbar ersättning i form av pengar eller andra värdeföremål. Ersättningen kan tillfalla utföraren eller den person som organiserar prostitutionen. Prostitution förekommer idag främst över internet, på bordeller, och olika massagekliniker. Den gamla gatuprostitutionen har till stor del fått ge vika för andra och modernare former av prostitution. Många av sexsäljarna kallar sig på internet för "eskorter". I och med anonymiteten på internet så har sexhandel blivit mer lättillgängligt för såväl köpare som säljare. Sexförsäljning sker på kontaktsidor arrangerade för just detta ändamål samt på vanliga dejtingsidor där försäljning sker under mer eller mindre förtäckta ordalag. Försäljning sker via webcamshower såväl som vid arrangerade träffar på exempelvis på hotell eller i kundens hem. Den nya formen av nätprostitution har även medfört lägre åldrar på de kvinnor som ger sig in i prostitutionen i jämförelse med gatuhandeln. Undersökningen Sex i Sverige, 1996, visade att 0,5% av alla män någon gång sålt sex, och 0,3% av kvinnorna. Efter en utdragen och hetsig debatt förbjöds köp av tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning den 1 januari 1999 genom den så kallade sexköpslagen. Moderaterna och Folkpartiet röstade emot lagen, och Kristdemokraterna lade ned sina röster. Lagen har tagits in i Brottsbalken från och med den 1 april 2005. Straffet är böter eller fängelse i högst ett år

Incest: Eller med en äldre juridisk term blodskam, betecknar sexualhandlingar mellan personer som är förenade med blodsband, det vill säga är biologiskt nära släkt, som en förälder och ett barn, eller syskon. Den vanligast rapporterade typen av incest är mellan fader och dotter. Incest mellan vuxna och barn före eller i puberteten betraktas som en form av sexuellt övergrepp på barn som har påvisats vara ett av de grövsta formerna av barndomstrauman, ett trauma som ofta förorsakar allvarlig psykologisk skada, i synnerhet ifråga om föräldraincest. Incest mellan vuxna som ger sitt samtycke är mycket sällan rapporterat. Det är brottsligt i de flesta länder, även om förbudet i viss mån ifrågasatts. De flesta samhällen har på något sätt försökt att förhindra incest. Incest betraktades under medeltiden som ett brott mot religionen. Det var dock inte förrän på 1400-talet som katolska kyrkan officiellt förklarade att incest var kätteri, innebar att straffet var bränning på bål. Den som har samlag med eget barn eller dess avkomling kan dömas för brottet samlag med avkomling till fängelse i högst två år. Vidare kan den som har samlag med sitt helsyskon dömas för  samlag med syskon till fängelse i högst ett år. Den som förmåtts till gärningen genom olaga tvång eller på annat otillbörligt sätt ska emellertid inte straffas. Norge och Finland tillåter liksom Sverige sex mellan halvsyskon. Kända incestfall: Patrick och Susan. Det tyska paret, som är syskon till varandra, har fått barn tillsammans. Deras advokat Dr. Endrick Wilhelm, menar att incestuösa förhållanden såsom detta inte är skadligt för samhället. Och då det inte är skadligt borde det inte heller vara olagligt.

Preventivmedel: Kallas tekniska medel för familjeplanering, det vill säga att förhindra graviditet. Några vanliga preventivmedel är kondom, p-piller och spriral. Kondom, som är ett av de äldsta kända preventivmedlen, kan också användas för att undvika smittöverföring mellan människor. Kondomen kan därför sägas vara preventivmedel mot infektioner av olika slag. P-piller är en hormonell metod att förhindra ägglossning hos kvinnan. Pillret kan antingen innehålla en kombination av gestagen (gulkroppshormon) och östrogen kombinationspiller) eller bara gestagen (minipiller). Kombinationspiller är dessutom dubbelverkande så att om ett ägg skulle bli befruktat har slemhinnan i livmodern förtunnats så att det befruktade ägget inte fäster. P-stavar sätts in under huden på överarmens insida och utsöndrar gulkroppshormon. P-staven räcker i tre eller fem år, så en fördel är bland annat att kvinnan inte behöver passa de regelbundna tider som krävs för p-piller. P-spruta innebär att gulkroppshormon sprutas in i en muskel där det sedan fälls ut i kroppen i små doser. Injektionen upprepas ungefär var tredje månad. P-plåster är ett hudfärgat plåster man sätter på arm/mage/skinka och låter det sitta där en vecka. Efter en vecka byter man till nytt plåster. Detta gör man tre veckor, fjärde veckan har man mens. Spiralen sätts in i livmodern genom livmodermunnen med hjälp av en applikator. I livmodern fälls armarna på spiralen ut och förhindrar med sin närvaro att ett befruktat ägg inplanteras i slemhinnan. Det finns hormonspiraler och kopparspiraler. De med hormon är något säkrare än de utan. Spiraler sätts in av legitimerade barnmorskor och läkare med specialistkompetens. Spiralen kan vara kvar i 5-10 år beroende på typ.

Avbrutet samlag är en dåligt tillförlitlig preventivmetod.

Graviditet: Kallas det tillstånd då kvinnans äggceller befruktas med mannens sädesceller. Det utvecklas då ett embryo och senare ett foster. I genomsnitt fortgår graviditeten under 40 veckor. Ett barn registreras i svensk folkbokföring oavsett om det föds levande eller är dödfött från och med vecka 22 i graviditeten, eftersom det då räknas som livsdugligt. Tidiga tecken på graviditet är att menstruationen upphör, kvinnan ändrar hormoncykel och brösten kan öka i storlek och kännas spända. En del kvinnor upplever stark trötthet, andra mer eller mindre kraftigt illamående och många kvinnor kräks på morgnarna under de första tre månaderna av graviditeten. Under dessa månader så syns inte graviditeten utanpå kvinnan eftersom embryot är så litet att livmodern fortfarande är belägen i lilla bäckenet. Under fjärde månaden, då alla organ är anlagda, tillväxer både fostret och livmodern och kvinnan kan nu ana livmoderns övre kant om hon ser sig själv i profil i spegeln. De första fosterrörelserna kan kvinnan känna någon gång under graviditetsveckorna 17–20. Omföderskor brukar lägga märke till dem något tidigare än förstföderskor, eftersom de känner igen de små rörelserna från sina tidigare graviditeter. Kvinnan kan också börja bli extra hungrig och/eller mer stressad. I denna del av graviditeten börjar kvinnor i allmänhet använda särskilda kläder för gravida. Fram till den 32:a veckan är barnet utan underhudsfett och väger 1–1,8 kg om det föds då. Under hela perioden från 4:e till 7:e graviditetsmånaden har fostret gott om plats att röra sig på och är en relativt lätt börda, om man räknar bort moderkakans och livmoderns ökade vikt. Därefter ökar barnet allt kraftigare i vikt och livmodern har i slutet av graviditeten pressat undan övriga organ nedanför mellangärdet (diafragma) uppåt-utåt. Kvinnan kan uppleva det som att det är svårt att andas djupt. Någon gång under graviditetens sista hälft sjunker fostret med huvudet först ner i bäckenet igen och ställer in sig för att födas. Denna inställning, kallad fixering, kan leda till att de kvinnor som lidit av exempelvis ryggvärk under graviditeten upplever lindring av besvären. Sparkar mot urinblåsan upphör, men å andra sidan kan bebisens hårda huvud nu trycka ordentligt mot urinblåsa och tarm. Ryggbesvär, värk i ljumskarna eller ner mot skinkorna beror ofta på graviditetens hormonella påverkan på bäckenets fogar. Det kallas foglossning eller bäckenuppluckring och syftar till att mjuka upp fogarna för att ge utrymme för barnets huvud under förlossningen. När barnet är fött stelnar dessa fogar igen. Graviditeten avslutas av en förlossning där kvinnan föder fram barnet, moderkakan och fosterhinnorna.

Abort: Innebär avbrytande av graviditet. Det finns spontan abort(missfall), medicinsk abort och kirurgisk abort. Ibland avslutas graviditeten med att embryot dör och graviditeten avslutas utan att livmodern stöter ut det, vilket kallas missed abortion. Så länge en missed abortion kvarstår kan kvinnan inte bli gravid på nytt. Vilken abortmetod som används beror på vad som är bäst för kvinnan, och den väljs alltid i samråd med kvinnan så långt som det är möjligt. Om en graviditet uppstått och kvinnan önskar avbryta den är det bättre ju tidigare i graviditeten avbrytandet utförs. Laglig abort är mycket säkert och riskfritt oavsett när i graviditeten man gör den, men går snabbare och enklare ju tidigare i graviditeten det är. Graviditetslängden kontrolleras först med ultraljudsundersökning. Innan en abort genomförs tas alltid klamydiaprov, ibland tas också andra prover. Detta är för att förhindra att en ev. klamydiainfektion får fäste i livmodern efter aborten och orsakar livmoder- eller äggledarinflammation (endometrit eller salpingit). Legala aborter är idag mycket säkra och de flesta komplikationer beror på en obehandlad sexuellt överförbar sjukdom.

Metoder som används är medicinsk eller kirurgisk abort. Vid tidig graviditet, upp till graviditetsvecka 8+6, är medicinsk abort vanligast. Detta anses vara den säkraste formen av abort eftersom kroppen lättare stöter ut graviditeten ju tidigare den är och det dessutom inte är en invasiv behandling. Fram till vecka 13+6 är det även möjligt för kvinnan att genomföra en kirurgisk abort. Detta sker antingen i narkos eller med lokalbedövning. Detta är en invasiv behandling varför det finns en något ökad risk för infektion och skada på livmoderhalsen. Detta är dock mycket ovanligt vid en legal abort. Vid sen abort skrivs kvinnan eller paret vanligen in på sjukhus. Förr i tiden använde indianerna giftet från grodor på en pinne och tryckte in den i vaginan. Många vuxna och barn dog. Giftet orsakade även missbildningar ibland. Sedan Sverige fick fri abort 1 januari 1975 har antalet aborter varje år pendlat mellan 30 000 och 38 000.

Vid medicinsk abort tar kvinnan hormontabletter (antiprogesteron) som förhindrar att graviditeten fortsätter då det graviditetsbevarande hormonet blockeras. Livmoderhalsen mjukas även upp. Två till tre dagar senare behandlas kvinnan med ett läkemedel som drar ihop livmodern och stöter ut livmoderinnehållet. Det kan göra ont när livmodern drar ihop sig varför kvinnan får smärtlindring samtidigt som de första tabletterna. Efter tablettintaget uppstår blödning, andra vanligt förekommande biverkningar är smärta, illamående och andra problem med magtarmkanalen. I regel kommer kvinnan till en gynekologisk mottagning för att få den första tabletten och får sedan med resterande tabletter hem och gör aborten hemma med endast telefonkontakt med sjuksköterska eller barnmorska. Medicinsk abort kan göras till och med graviditetsvecka 8+6.

Kirurgisk abort görs fram till och med graviditetsvecka 13+6 (men är vanligast innan graviditetsvecka 12) och går ut på att man tömmer livmodern genom vakuumextirpation. Behandlingen inleds med att inta läkemedel som mjukar upp livmoderhalsen ett par dagar innan aborten. Man använder lokalbedövning eller narkos för att via slidan föra in ett instrument som man använder för att tömma livmodern. Operationen tar bara några minuter och utförs av en gynekolog. Hela proceduren tar oftast en dag då kvinnan får stanna för observation efter aborten.

Sen abort: Efter vecka 11+6 genomförs en vakuumaspirering efter dilatering av livmoderhalsen. Efter vecka 13+5 används så kallad tvåstegs-metod, eftersom det finns risk för skador på livmoderhalsen eller livmodern vid en kirurgisk abort. Behandlingen inleds med att ta antigraviditetshormon (progesteronhämmare) två till tre dagar och livmodermunnen behandlas med uppmjukande hormon. På abortdagen får man fasta eftersom det kan behövas en skrapning efteråt. Man får under dagen tabletter som drar ihop livmodern och stöter ut livmoderinnehållet och även smärtlindring. Det gör ont när livmodern drar ihop sig och kvinnan kan må illa. Ju senare i graviditeten det är desto mer liknar det en förlossning. Ibland lossar inte moderkakan efteråt i vilket fall man gör en skrapning så att livmodern blir helt tömd. Efter att aborten bedömts som komplett får man äta och dricka och när blödningen avtagit får man åka hem. Det tar oftast en dag men kan ibland ta två dagar.

Efter aborten kan kvinnan blöda som en mensblödning upp till 4 veckor. Mensen kommer i regel inom 2-4 veckor. Under den tiden blödningen pågår skall kvinnan undvika samlag, simning och tamponganvändning på grund av infektionsrisken. I.o.m att det finns ett sår i livmoderväggen där moderkakan suttit är kvinnan mer känslig för infektioner än vanligt. Efter ca 2 veckor kommer kvinnan på återbesök för att undersöka att aborten är komplett och att inga komplikationer uppstått.

Tvillingar: Tvillingar är två människor födda efter samma graviditet. Man skiljer mellan enäggstvillingar och tvåäggstvillingar. Trots att tvillingar i alla tider har fascinerat människan så var det först på 1800-talet som en forskare, Sir Francis Galton, insåg möjligheten att använda tvillingar för att studera förhållandet mellan arv och miljö. Vid ungefär var 80:e förlossning föds det tvillingar. Sannolikheten för tvillingbörd ökar genom ärftlighetsfaktorerna, moderns ålder, och huruvida hon genomgått tidigare förlossningar. Olika former av fertilitetsbehandlingar har under senare år kraftigt ökat förekomsten av tvillingar. Medicinskt anses detta inte önskvärt, då tvillinggraviditeter och tvillingförlossningar alltid innebär högre hälsorisker.

Enäggstvillingar kommer från ett befruktat ägg som delat sig. Enäggstvillingar alltid har samma kön.

Tvåäggstvillingar kommer från två olika ägg. Tvåäggstvillingar vara såväl likkönade som olikkönade. De är inte mer lika varandra genetiskt än vanliga syskon.

Siamesiska tvillingar: Uppkommer om ägget ej delar sig helt. Detta är då två individer som på något sätt sitter ihop.

Trillingar: En trilling är tre barn födda vid samma tidpunkt av samma mamma. Vid ungefär var 5000:e förlossning föds det trillingar, t.ex år 2003 föddes det 17 trillingpar (51 stycken i Sverige.

Adoption:innebär att uppta en person, vanligtvis ett barn, som man inte är biologisk förälder till, som sin egen juridiskt och känslomässigt.

Enkönad adoption är när ett enkönat par adopterar. Med närståendeadoption avses att en ny make/maka adopterar den andres barn från ett tidigare förhållande.

Närståendeadoption avser dessutom samkönade pars barn efter insemination där den partner som inte föder barnet får adoptera barnet efter barnets födsel, detta under förutsättning att de är gifta.

Provrörsbefruktning:är en fertilitetsmetod där kvinnans ägg befruktas av mannens spermier utanför kvinnans kropp, i stället för i äggledarna som efter ett samlag eller vid inseminering. Den vanligaste innebär att spermier och ägg sätts i en droppe näringslösning för att en spermie ska kunna befrukta ett ägg på "naturlig väg", det vill säga som annars skulle ske i kvinnans äggledare. För att ge möjlighet till biologiska barn även för par där spermierna inte lyckas befrukta ägget i näringslösningen har man utvecklat tekniker som bygger på att man med hjälp av en liten glasnål, så kallad mikroinjektion, för in spermien intill eller ända in i äggcellen. De första graviditeterna efter provrörsbefruktning i Sverige inträffade 1981 och det första IVF-barnet föddes 1982 i Göteborg. I Sverige leder 26 procent av behandlingarna med ”färska ägg” till förlossning medan i de behandlingar som startades med att tina upp frysta befruktade ägg ledde drygt 20 procent till förlossning. Resultaten beror på ett flertal faktorer, där kvinnans ålder och mängden ägg i äggstockarna är bland de viktigaste. Efter 35 avtar chansen att lyckas och efter 43 år är chansen såpass liten att svenska kliniker inte genomför IVF-behandlingar. Enligt lag ska ofrivillig barnlöshet prioriteras och hanteras inom sjukvården på samma sätt som vid övrig vård och IVF-behandlingar tillhör prioriteringsgrupp tre, tillsammans med majoriteten av den icke-akuta vården.

Enligt lag får inte singelkvinnor i Sverige behandlas med IVF. Behandling med IVF med donerade spermier får endast ske på sjukhus som deltar i att utbilda läkarstudenter, men insemination får ske på privata kliniker. Embryodonation där överblivna frysta embryon doneras, är helt förbjudet.

Ofrivillig barnlöshet, infertilitet. Uppskattningsvis 10-15% av alla par i Sverige upplever någon gång svårigheter att få barn. Det kan finnas många orsaker till att man inte lyckas uppnå graviditet. Uppskattningsvis beror en tredjedel av fallen på något fel hos mannen (där sänkt funktion hos spermierna är den vanligaste orsaken), och en tredjedel på något fel hos kvinnan. Infertilitet är ett medicinskt tillstånd där det finns fysiologiska hinder för att en graviditet ska uppstå. Ofrivillig barnlöshet är även klassat som ett funktionshinder. Ofrivillig barnlöshet orsakar en långvarig livskris.

En infertilitetsutredning syftar till att hitta orsaker till barnlösheten som påverkar valet av behandlingsmetod. Mannen får lämna ett spermaprov och infektionsprover. Om spermiekvaliteten är kraftigt nedsatt görs ytterligare utredning, exempelvis hormonanalys och kromosomtest. Ibland finns inga spermier i ejakulatet, men det är möjligt att få fram spermier från bitestiklarna och därigenom möjliggöra IFV (konstgjord befruktning).

Kvinnan får genomgå en gynekologisk undersökning, där läkaren kontrollerar att hon har normal anatomi och tittar på äggstockarnas utseende. Genom att titta på äggstockarna med ultraljud kan läkaren göra en grov uppskattning av äggstocksreserven. Kvinnan får alltid göra en hormonanalys och även ett infektionsprov.

Det är inte alltid som orsaken till barnlösheten hittas och många får därför aldrig en förklarande diagnos. Behandlingen beror på orsaken till infertiliteten. Den vanligaste och effektivaste behandlingsformen är konstgjord befruktning. Sedan 2005 har även lesbiska par möjlighet att få barn genom assisterad befruktning på sjukhus i Sverige.

För tidigt födda:Prematur är ett barn fött före 37:e graviditetsveckans utgång. Barn födda mellan 33:e och 36:e graviditetsveckan brukar betecknas som för tidigt födda. Födsel i 29:e till 32:a veckan som mycket för tidigt födda och före vecka 29 som extremt mycket för tidigt födda. Ordet prematur betyder före mognaden, för tidigt, omogen. En prematur födsel innebär vanligen vård på neonatalavdelning för barnet. I Sverige har man räddat barn i vecka 22. Från vecka 28 är överlevnadschanserna med intensivvård tämligen goda. Överlevnaden har bland annat med barnetslungmognad att göra. För att hjälpa prematura barn att få en lättare start i livet och förhindra en utveckling av funktionsnedsättningar, brukar man använda flera olika hjälpmedel tex kuvös, värmesäng, syrgasgrimma.

Validering

Validering är:

*Att i handling och i ord visa vår medvetenhet om och vår acceptans av oss själva och av någon.

*Något som den andre kan märka och uppskatta. Något som motiverar den andre till att fortsätta eller kanske fördjupa relationen. När vi validerar oss själva eller någon annan behöver vi förhålla oss så öppna som möjligt

*Att inte döma.

Om vi kan vara närvarande och accepterande i mötet med andra människor är förutsättningarna goda för att relationen ska bli bra. Men vi vill alla bli bekräftade och för att få bekräftelse måste vi ge bekräftelse. Validering behöver inte betyda att vi håller med, ger den andre rätt eller tycker något är bra. Det betyder att vi ser det giltiga, vi ser saker och ting som de är.

Validering är:

*Basen i all kommunikation

*Bygger förtroende och minskar negativa reaktioner

*Ökar självrespekten

*Är nyckeln för att komma igenom låsningar

*Underlättar problemlösning

*Skapar närhet och optimism

Självvalidering

Vi kan inte alltid förlita oss på att få de bekräftelse vi behöver från vår omgivning. Vi behöver därför rikta en icke-dömande närvaro mo vår egen person, ta oss själva på allvar, uppmuntra och stötta oss i våra strävande. Om vi har förmågan att ta hand om oss själv ökar vår förmåga att stå ut när vi får det svårt.

Hur gör jag? Försök att vara lite mjukare och vä andra nligare mot dig själv. Observera självfördömande och tala mjukare till dig själv. Ta ett steg tillbaka och säg något uppmuntrande. Klappa dig själv lite på axeln eller föreställ dig att du gör det. Hitta fem saker hos dig som är positiva. Balansera med dessa saker när du hamnar i överdriven självkritik. Skapa en snäll omgivning. Leta upp människor som är vänliga och snälla. Undvik de som är kritiska. Acceptera att du är mänsklig dvs en människa med både tillgångar och brister. Notera när du dömer dig själv. Försök istället att med öppna ögon se och acceptera dig själv på gott och ont. Tillåt dig själv att göra sådant som skapar njutning eller på annat sätt är positivt för dig.

Vad ska jag validera hos dig själv? *Känslorna. *Det giltiga att du önskar eller vill något *Dina åsikter, tankar eller trosuppfattningar *Dina värderingar *Dina kroppsupplevelser *Hur svårt något är för dig *Hur hårt du anstränger dig för att lyckas *Det du gör som är effektivt för dig *Det du gör för andra.

Att validera andra

Vad ska du validera hos andra? *Känslor * Giltigheten i att vilja eller att önska något *Åsikter, trosuppfattningar eller tankar om något *Värderingar angående något *Hur svår en uppgift är *Hur hårt någon anstränger sig för att lyckas *Det en person gör som är effektivt för honom/henne *Det en person gör för andra.

Hur kan du validera en annan människa?

*Var uppmärksam och lyssna uppmärksamt

*Reflektera den andra personens känslor på ett beskrivande sätt utan värderingar

*Klargör vad du hör och att du förstår

*Var tolerant

*Var medveten om den andre personen och om relationen

*Öva på villighet, att vara äkta, behandla den andre som jämlik – inte som skör eller inkompetent

*Om den andre visar sårbarhet är det mycket validerande att visa egen sårbarhet

*Ta personen på allvar

*Erbjud stöd/support

*Ge beröm

Invalidering

Invaliderande beteende (icke-bekräftande) kan försvåra och i slutänden helt förstöra relationen. Invalidering skapar invalidering och skapar onda cirklar och en allmänt destruktiv atomsfär i vilka relationer som helst.

Exempel på invaliderande beteende: *Att inte ge uppmärksamhet och lyssna * Att inte delta aktivt *Att fastslå hur den andre känner/tänker/upplever. Att säga att den andre inte borde känna/tänka/uppleva såhär. *Att säga emot eller kritisera när den andre öppnar sig om sina inre upplevelser och åsikter *Att bekräfta det invalida eller icke-funktionella hos den andre *Att utelämna den andre genom att inte matcha den andres sårbarhet och hans/hennes försök att öppna sig i relationen.