Alla inlägg den 6 september 2012

Av Anna Håkansson - 6 september 2012 21:38

Huden:

Huden (cutis, derma) skyddar kroppens organ mot stötar och annat våld, mot aggressiva mikroorganismer, uttorkning och skadliga förändringar i kroppstemperaturen samt mot näringsbrist. Förstadiet till D-vitamin bildas i huden. Huden är elastisk och kan därför utvidga sig vid svullnad (ödem), fetma och graviditet. För att klara dessa uppgifter är huden byggd på ett speciellt sätt.


Ytterst finns överhuden. Under den finns läderhuden, och därefter underhuden. Till skillnad från de flesta andra organ kan man se huden. Den är till ytan 1,5-2 m² och väger c:a 1,2 kg.


De vanligaste cellerna i överhuden (epidermis) är de keratinproducerande. Keratin, hornämne, är ett svavelhaltigt trådrikt protein som är starkt och motståndskraftigt mot nötning. I överhudens djupa lager sker en ständig nyproduktion av dessa celler som sedan långsamt förskjuts mot hudytan, plattas till och dör. De döda cellerna är ett bra skydd mot nötning tills de fjällar av och ersätts av nya.I handflator och fotsulor är epidermis extra kraftig och har en ribbad struktur som är unik för varje människa. Den ribbade strukturen ger bättre grepp. Avtryck av dess mönster, fingeravtryck, kan användas för att binda en person till ett brott. Intensiv nötning stimulerar cellnybildningen och leder till tjockare epidermis och bildning av valkar. I epidermis djupa skikt finns melanocyterna. Dessa celler producerar färgämnet melanin som färgar de keratinproducerande cellerna och skyddar mot ultraviolett ljus. Melaninet varierar i färg från guldbrunt, över rödbrunt, till svart. Mängden melanin avgör hur mörk eller ljus huden är.Solbränna beror sannolikt på DNA-skada i hudens celler. Skadade DNA-fragment, och reparationsenzymer för dessa, stimulerar melaninsyntesen.


Läderhuden (corium, dermis) består av stark följsam bindväv med både kollagen och elastiska trådar. Här finns de vanliga bindvävscellerna fibroblaster, makrofager, mastceller och leukocyter, men också receptorer för smärta, kyla, värme, beröring och tryck.Läderhuden innehåller rikligt med blodkärl som tillför syrgas och näringsämnen, samt transporterar bort avfallsprodukter. Blodcirkulationen i läderhuden är också viktig för att kroppen ska kunna hålla rätt kroppstemperatur. I läderhuden finns även lymfkärl, känselkroppar, nerver,hårsäckar, talgkörtlar och svettkörtlar.Läderhuden från djur används för tillverkning av skor, väskor och handskar.Hårsäckarna befinner sig i läderhuden men är egentligen nedsänkta partier av överhuden. I hårsäckarna finns levande celler med kärl- och nervförsörjning. Hårstråna, som är uppbyggda av döda celler och keratin, har sin rot i hårsäcken och växer i en bestämd takt. Huvudets hårstrån kan ha en tillväxt c:a 0,3 mm per dygn i 2-8 år. När tillväxtcykeln för ett strå är till ända krymper hårsäcken, tillväxten avslutas och tillverkningen av ett nytt påbörjas. Det gamla stöts bort och ett håravfall på 50-80 strån/dygn är vanligt. Färgen på håret bestäms av vilken typ av melanin som inlagras i hårstrået. Melaninet kommer från melanocyterna i botten på hårsäcken. Grått hår saknar melanin. Hårstrån, och även epidermis som är uppbyggda av döda celler och keratin, blir lätt spröda och torra. Huden är därför utrustad med talgkörtlar som vanligtvis mynnar i hårsäckar. Talg innehåller fett och proteiner och ger såväl hårstrån som epidermis en smidig yta


Under läderhuden finns underhuden (subcutis) som består av lucker bindväv och fettväv. Gränsen mot läderhuden är flytande. Underhuden förankrar huden till underliggande organ. Fettväven är viktig både som krockkudde och näringsförråd. I stora delar av kroppen löper artärer och vener ytligt i underhuden medan resten av subcutis saknar vitala strukturer. Injektion av läkemedel sker därför ofta subkutant. Hudens funktionHuden skyddar mot olika påverkningar utifrån. Det kan röra sig om mekaniska och kemiska påfrestningar. Den skyddar även mot virus och bakterieangrepp och bildar ett skydd mot ultraviolett strålning. Med hjälp av solljuset bildas D-vitamin.Huden bidrar till reglering av kroppstemperaturen. Den är också genom körtlarnas funktion ett utsöndringsorgan. Huden är även ett sinnesorgan som uppfattar beröring, tryck, smärta, värme och köld.


Epitelvävnad

Det finns tre olika typer av epitelvävnad.

Ytepitel består av epitelceller som täcker kroppens alla ytor, såväl yttre som inre. Ytorna har mycket olika funktion beroende på om det är huden på handflatan, på insidan på tarmen eller i ett blodkärl.

Körtelepitel

Vissa epitelceller har specialiserat sig på avsöndring och kan ligga insprängda bland övriga epitelceller. Många körtelceller kan vara samlade till en körtel.

Sinnesepitel

Dessa är högt specialiserade. De reagerar på olika stimuli och skickar impulser till hjärnan. Som exempel kan nämnas näsans luktepitel

Av Anna Håkansson - 6 september 2012 21:35

Lymfsystemet:

Lymfsystemet är viktigt för att kroppen ska kunna försvara sig mot infektioner av olika slag. Det består dels av lymfatiska organ som bildar speciella celler som deltar i försvaret mot infektioner, dels av ett nätverk av lymfkärl som transporterar en vätska som kallas lymfa.Under ett dygn bildas 2-4 l lymfa. Lymfsystemet når hela kroppen utom hjärnan.

Lymfsystemets viktigaste uppgift är att: bekämpa infektioner, avlägsna gamla, skadade eller främmande celler, t.ex gamla röda blodkroppar eller tumörceller, transportera fett från tunntarmen till blodet i form av små fettdroppar som sedan sugs upp av lymfkärlen Till de lymfatiska organen räknas: lymfkörtlar, eller lymfknutor, mjälten, brässen, eller thymus, övrig lymfatisk vävnad, t.ex halsmandlar och tonsiller.

Lymfkörtlar ligger samlade i grupper på olika ställen i kroppen, t.ex i armhålorna, nacken, käkvinklarna, ljumskarna, bakom bröstbenet och längs de stora blodkärlen i bukhålan. De kan också finnas en och en utspridda i kroppen. I lymfkörtlarna mognar vita blodkroppar. Lymfocyter är en typ av vita blodkroppar. De är specialiserade och försvarar kroppen mot bakterier och mikroorganismer. Det finns olika sorter av lymfocyter: B-lymfocyt bildas och mognar i benmärgen, T-lymfocyter bildas i benmärgen men mognar i brässen. I lymfkörtlarna finns också plasmaceller som bildar antikroppar som också deltar i immunförsvaret. I lymfatisk vävnad finns även celler som kan äta upp invaderande celler.

Lymfkörtlarna kan jämföras med ett filter. Flera små lymfkärl går in i lymfkörteln. När lymfan passerar genom lymfkörtelns inre förstörs bakterier och andra främmande partiklar. Även tumörceller som tagit sig in i lymfvätskan förstörs i lymfkörtlarna. Den renade lymfan lämnar sedan körteln och går vidare i lymfsystemet.

Mjälten ligger högt upp i bukhålan på vänster sida alldeles under mellangärdet. Den skyddas av de nedersta revbenen. Den är formad som en böna och är c:a 12 cm lång. Den innehåller lymfatisk vävnad med lymfocyter, plasmaceller och celler med förmåga att äta upp invaderande celler. Runt mjälten finns en kapsel av bindväv som har en skyddande uppgift. Mjältens uppgifter är: delta i kroppens försvar mot infektioner genom att filtrera blodet, bryta ned gamla eller skadade röda blodkroppar, lagra blod, bilda blodkroppar under fosterstadiet.

Brässen, eller thymus, ligger bakom bröstbenet intill hjärtat. Brässen är störst hos små barn, men ganska obetydlig hos en vuxen. Den har också en lymfatisk vävnad omgiven av en bind- kapsel. I brässen mognar T-lymfocyter som deltar i immunförsvaret när de når blodet. När T-lymfocyter kommer i kontakt med främmande mikroorganismer omvandlas de till s.k mördarceller som kan förgöra inkräktarna.

I kroppen finns även lymfatisk vävnad: i svalget halsmandlarna, och i svalg- och tungtonsillerna. De skyddar ingångarna till luftvägarna och matsmältningskanalen. Även i tarmarnas väggar och i tarmkäxet finns lymfatisk vävnad.Lymfkärlen består av ett förgrenat nät. De små lymfkärlen går ihop med andra små lymfkärl och bildar allt större kärl. De större lymfkärlen går i riktning mot bröstkorgen och passerar på sin väg genom flera lymfkörtlar. Vid passagen tillförs lymfvätskan lymfocyter och plasmaceller, samtidigt som bakterier och andra partiklar oskadliggörs.

Lymfkärlen är uppbyggda på ungefär samma sätt som vener, men de har tunnare väggar för att lymfan ska kunna sugas upp från den omgivande vätskan i vävnaderna. De större lymfkärlen har klaffar för att lymfan bara ska kunna transporteras i en riktning. Muskelsammandragningar i armarna och benen pumpar lymfan framåt mot den plats i bröstkorgen där lymfan töms i blodet.

Skapa flashcards