Utsöndringssystemet

Urinsystemet består av njurar, urinledare, urinblåsa och urinrör. Njurarna ligger mot ryggsidan på varsin sida om kotpelaren och i höjd med de nedersta revbenen. Urinblåsan ligger längst ner i bukhålan.

Njurarna (renes) omges av en tjock kapsel av stram bindväv och rikligt med skyddande fett. På framsidan täcks njurarna av bukhinnan. Njurarna ligger alldeles bakom tjocktarmen. På höger sida ligger levern framför njuren och på vänster sida magsäcken och en del av bukspottskörteln. Varje njure är formad som en böna 10-12 centimeter lång och väger 150 gram. Den inbuktande delen av njuren kallas njurporten, därifrån utgår urinledaren. Urinledarens första del är utvidgad och ser ut som en tratt, och kallas njurbäckenet.Njurarna och urinvägarna är viktiga för att kroppen ska kunna rena blodet och göra sig av med ämnen som inte behövs, s.k restprodukter. Njurarna reglerar även urinens volym, salthalt och surhetsgrad. Dessutom bildar njurarna hormoner, hjälper till att reglera blodtrycket och stimulerar bildandet av röda blodkroppar. De tillverkar även glukos och aktiverar vitamin D.Artärerna som leder blod till njurarna kommer från bukpulsådern eller bukaorta. Venerna från njurarna tömmer blodet i nedre hålvenen. Njurarna arbetar hela tiden och behöver därför ständigt syre och näringsämnen. Så mycket som 20-25 % av den blodvolym som hjärtat pumpar ut varje minut går till njurarna. Det innebär att cirka 1500 l blod passerar genom njurarna varje dygn.Ett tvärsnitt genom en njure visar att den har olika färgskiftningar och mönster. Man brukar skilja mellan den yttre, ljusare barken och den inre, mörkare märgen. I märgen finns 10-15 njurpyramider. Pyramidernas spetsar kallas papiller och har kontakt med njurbäckenet, urinledarens första utvidgade del. I barken kan man iaktta mycket små röda punkter vilka, om man undersöker dem i mikroskop, visar sig bestå av små blodkärlsnystan som kallas glomeruli.Varje njure består av ungefär 1 miljon funktionella enheter som kallas nefron. Ett nefron består av ett kapillärnystan, glomerulus, som är omgivet av en dubbelväggig kapsel, Bowmans kapsel. Den övergår i en lång vindlande njurkanal, tubulus, som i sin tur omges av kapillärer. Flera nefron tömmer sig gemensamt i samlingsrör som mynnar i en njurpapill.

Filtration I glomerulus är blodtrycket så högt att 150-180 liter blodvätska pressas in i Bowmans kapsel och vidare genom njurkanalen varje dygn. Vatten, salter och andra lågmolekulära ämnen pressas ut, denna utfiltrerade vätska kallas primärurin. Under passagen genom tubulus förändras primärurinens mängd och sammansättning. Det sker framförallt genom s.k reabsorption av de substanser som kroppen inte har råd att förlora. På det sättet återabsorberas näringsämnen, salter och 99 % av vattnet.

SekretionVissa slaggprodukter som inte filtreras i glomerulus kan av tubulicellerna upptas från kapillärblodet och utsöndras i tubulus hålrum. Detta kallas sekretion. Den urin som slutligen töms ut från samlingsrören kallas sekundärurin, eller slutlig urin. Den är starkt koncentrerad i förhållande till primärurinen eftersom det mesta av vattnet har reabsorberats. Sekundärurinen är c:a 1,5 l/dygn. Normal urin innehåller nästan inget socker eller protein. Blodtrycket måste vara tillräckligt högt för att produktionen av urin ska fungera bra. Njurarna kan själva påverka blodtrycket, genom att utsöndra hormoner, om blodtrycket är för lågt. Reabsorption av vatten och salter i tubulus regleras av aldosteron från binjurebarken och ADH (antidiuretiskt hormon) från hypofysen.

Urinledare: Njurbäckenet övergår i urinledaren, som är ett c:a 30 cm långt och c:a 5 mm tjockt rör, vilket mynnar ut i urinblåsans nedersta del. Genom sammandragningar i urinrörets glatta muskulatur pressas urinen nedåt mot urinblåsan.

Urinblåsan ligger i lilla bäckenet bakom blygdbenet och fungerar som en tillfällig behållare för urinen.Storleken på blåsan varierar beroende på hur fylld den är. Normalt rymmer den 3-4 dl men kan töjas ut kraftigt eftersom väggen består av glatt muskulatur. Tömningen av blåsan är en reflex som kan kontrolleras av viljan. Urinledarna och urinröret mynnar i urinblåsans botten. Eftersom urinledarna passerar snett genom urinblåsans vägg bildas en slags ventil som ser till att urinen bara kan passera i en riktning. Hos kvinnan är urinröret bara 3-4 cm långt och löper utmed slidans framvägg. Hos mannen är det c:a 20 cm långt och löper genom blåshalskörteln ut i penis.

Endokrina systemet: Hormonsystemet har tillsammans med nervsystemet övergripande uppgifter i kroppen. De två systemen samarbetar på ett komplicerat sätt. Nervsystemet har en övergripande funktion och är snabbare än hormonsystemet. Kroppens hormonsystem består av flera körtlar som bildar hormoner som insöndras direkt till blodet och når sedan ut till alla celler i kroppen. En del hormoner har sin verkan på bara ett specifikt organ medan andra har en mer generell effekt på många organ. Hormoner styr många olika saker, bl.a.: ämnesomsättningen, tillväxten, salt-vattenbalansen, könsmognaden och sexualdriften, fortplantningen De viktigaste endokrina körtlarna är: hypofysen, sköldkörteln, binjurarna, Langerhans öar i bukspottkörteln, äggstockar och testiklar, celler i mag-tarmkanalen, celler i njurarna Hypofysen är mycket liten, ungefär som en ärta, och väger mindre än ett gram. Den ligger på undersidan av hjärnan i en sadelformig grop som kallas för turksadeln. Genom en liten stjälk har hypofysen direkt förbindelse med hjärnan. Den är kroppens viktigaste hormonbildande körtel.Hypofysen bildar många olika hormoner som sedan påverkar de flesta endokrina körtlar i kroppen. Exempel på körtlar som blir påverkade av hormoner och hur de påverkas, samt annan påverkan, är: sköldkörteln stimuleras, binjurebarken stimuleras, äggstockarna och testiklarna stimuleras, tillväxten stimuleras, mjölkkörtlarna stimuleras, urinen koncentreras, hjälp vid förlossning och amning Sköldkörteln(glandula thyreoidea)Sköldkörteln ligger nedanför och framför struphuvudet, och har två sidolober som är förenade av ett kortare tvärgående parti. Sköldkörteln bildar viktiga hormoner som styr kroppens ämnesomsättning och aktiviteten i cellerna. Tyroxin bildas i sköldkörteln och har stor betydelse för tillväxt och utveckling. I sköldkörteln bildas även hormonet kalcitonin, som påverkar omsättningen av kalcium i kroppen.Bisköldkörtlarna (glandula parathyreoidea)Det finns totalt fyra små bisköldkörtlar, som ligger bakom sköldkörtelns sidolober. Funktionellt har de ingenting med sköldkörteln att göra. Bisköldkörteln bildar parathormon som reglerar mängden kalcium och fosfat i kroppen.Bukspottskörtelns Langerhanska öar I bukspottskörteln finns små grupper av hormonbildande celler, som kallas för Langehanska öar. De utgör ungefär en procent av hela bukspottskörtelns vikt. Langerhans öar bildar hormonerna insulin och glukagon som reglerar blodsockernivån. Hormonet underlättar cellernas glukosintag.Binjurarna är två små körtlar som ligger på vardera njurens övre spets. De är inbäddade i en fettkapsel som omger njurarna. Varje binjure består av två skilda delar, en yttre bark och en inre märg, som arbetar helt åtskilda från varandra. Binjurebarkens hormonproduktion stimuleras från hypofysen. Viktiga hormoner från binjurebarken är aldosteron och cortisol. Cortisol reglerar omsättningen av socker, fett och protein i kroppen. Cortisol hämmar även inflammationer. I binjuremärgen bildas adrenalin och noradrenalin, dessa utsöndras i stressituationer för att aktivera kroppen på olika sätt. Vid aktivering stiger blodtryck och puls, luftrören vidgas, blodsockret ökar och pupillerna blir större. På så sätt görs kroppen redo för att hantera stressituationen. Binjuremärgens hormonproduktion regleras av det sympatiska nervsystemet.Könskörtlarna Könskörtlarna är hos mannen testiklarna och hos kvinnan äggstockarna. Testiklarna producerar könsceller, spermier, som bestämmer utvecklingen av de manliga egenskaperna hos mannen. Äggstockarna producerar könsceller, äggceller, och insöndrar de kvinnliga könshormonerna östrogen och progesteron, som bestämmer de kvinnliga egenskaperna hos kvinnan, och förbereder livmodersslemhinnan för att ta emot ett befruktat ägg. Hormonbildande celler i mag-tarmkanalen I mag-tarmkanalen finns spridda hormonbildande celler. De bildar bland annat hormonerna gastrin, sekretin och kolecystokinin som ökar produktionen av olika slags sekret från mag-tarmkanalen.Brässen (thymus )Brässen ligger bakom bröstbenets övre del och finns fullt utvecklad bara hos unga individer. Efter puberteten börjar körtelvävnaden ersättas av fettvävnad och organet skrumpnar men försvinner aldrig helt. Brässen har stor betydelse för organismens försvar mot infektioner.Tallkottkörteln (corpus spineale)Tallkottkörteln ligger uppåt, bakåt i hjärnan. Dess funktion hos människan är inte klarlagd.

Matsmältningssystemet: Matsmältningsorganen har till uppgift att uppta födoämnen och sönderdela dessa. Näringsämnena sugs sedan upp av blodet och lymfan genom matsmältningskanalens slemhinna. Den ska också transportera bort onyttiga beståndsdelar. Matsmältningsapparaten sträcker sig från huvudet till analöppningen och är c:a 7 m lång. Till mag-tarmkanalen hör: munnen, svalget, matstrupen, magsäcken, tunntarmen, tjocktarmen, ändtarmen och analkanalen För att näringen ska kunna tillgodogöras måste en mekanisk och kemisk nedbrytning ske. I den processen bidrar körtlarna som avsöndrar matsmältningssafter. Enzymerna som bildas kan bromsa eller påskynda kemiska reaktioner, de fungerar som katalysatorer. Det finns körtlar som hjälper till i matsmältningen, dessa är: spottkörtlarna, levern, gallblåsan, bukspottskörteln Den egentliga matsmältningen börjar i munhålan där födan tuggas, med hjälp av tänderna, och blandas med saliv. Tuggprocessen bidrar till att finfördela maten med hjälp av saliven vilket underlättar transporten.Tänder Tanden består av krona, hals och rot. I tandens inre finns ett hålrum som fylls ut av pulpan. Pulpan innehåller nerver och blodkärl. Tanden består huvudsakligen av dentin, som täcks av emalj på kronan och cement på roten. Emalj är kroppens hårdaste material.De främre tänderna är avbitningständer och de bakre är tuggtänder. Formen är anpassad efter funktionen.Framtänderna är mejselformade för att kunna bita av maten. Hörntänderna är spetsiga, dessa är också bra att bita av med. Kindtänderna är breda och knöliga, de lämpar sig för att mala och tugga sönder födan.Barn har 20 mjölktänder. En vuxen har 32 tänder: 8 framtänder, 4 hörntänder, 8 falska kindtänder, 12 äkta kindtänder. De innersta kindtänderna kallas visdomständer, de brukar komma fram tidigast vid 19 års ålder. Spottkörtlar Spottkörtlar bildar saliv, ungefär 1-­1,5 l/dygn. De kallas: öronspottkörtlar, underkäksspottkörtlar, tungspottkörtlar, undertungsspottkörtlar. Saliven innehåller ett enzym som kallas amylas. Amylas bidrar till en kemisk nedbrytning av kolhydrater. Öronspottkörteln är den största av körtlarna.Tungan Tungan har många funktioner. I slemhinnan finns smaklökar som urskiljer smakämnen som lösts upp i saliven. De kan skilja mellan olika smaker: sött, surt, salt, beskt .Svalget Svalget utgörs av ett hålrum som finns bakom munhålan och näshålan. Det fortsätter ner till matstrupen och struphuvudet. För att skydda svalget mot infektioner finns lymfkörtlar: halsmandlar och tungmandlar.MatstrupenMatstrupen (esofagus) är belägen framför ryggraden och bildar ett rör, 25-30 cm långt. Matstrupen transporterar maten från munnen till magsäcken. Under hela vägen fortsätter enzymerna från saliven att bryta ner födan. Musklerna i matstrupen drar ihop sig och slappnar av regelbundet och pressar maten neråt. Vågrörelserna kallas för peristaltik. Från det att man sväljer tar det 5-10 sekunder för födan att nå magsäcken, men det tar bara några sekunder för dryck.Magsäcken (ventrikeln) Magsäcken ligger högst upp i buken, till vänster i mellangärdet. I magsäcken stannar den delvis nedbrutna födan, kortare eller längre tid, innan den transporteras vidare i små portioner genom resten av mag-tarmkanalen. Magsäcken rymmer c:a 1,5 l och brukar normalt vara tömd på föda c:a 4 timmar efter en måltid. Magsäcken är formad som en säck med två öppningar. Den övre har förbindelse med matstrupen och den nedre övergår i tolvfingertarmen. De kallas övre (cardia) och nedre (pylorus) magmunnen.Insidan av magsäcken är beklädd av slemhinna med miljoner magsaftsproducerande körtlar. Den glatta muskulaturen gör att magsäcken kan utföra rörelser (peristaltiska rörelser) som blandar födan med magsaften. Magsaften består av vatten, slem, saltsyra och olika slags enzymer. Pepsin inleder den kemiska nedbrytningen av födans proteiner.Tarmen Tarmen är 7-8 m lång och delas in i tre delar: tunntarmen (intestinum tenue), tjocktarmen (colon), ändtarmen (rectum) Tunntarmen I tunntarmen fortsätter nedbrytningen av maten. Här sugs även näringsämnen upp. Tunntarmen är 3-5 m lång och består av olika delar: tolvfingertarmen (duodeum), tomtarmen (jejunum), krumtarmen (ileum). Tunntarmens uppgift är att: fortsätta sönderdela födan, ta upp vatten och näringsämnen från födan.Tunntarmen tar emot en stor mängd vätska, 6-7 l/dag. Dels det vi äter och dricker, dels vätskor som tillförts i mag-tarmkanalen, d.v.s magsaft, galla och bukspott. I tunntarmen tillförs ytterligare ungefär 2 l i form av magsaft. Det är nödvändigt att passagen tar ganska lång tid för att alla näringsämnen ska sugas upp. Det tar 3-5 timmar. Några exempel på dessa näringsämnen är: vitaminer, salter, spårämnen, socker, fett, aminosyror, som är proteinernas byggstenar. Tolvfingertarmen är den första delen av tunntarmen, den har fått sitt namn av att dess längd motsvarar tolv fingrars bredd (ungefär 25 centimeter). Här tillsätts ämnen från levern, gallan och bukspottskörteln. Dessa ämnen behövs för nedbrytning av födan Tomtarmen är c:a 2 m lång. Slemhinnan i hela tarmen är kraftigt veckad och försedd med små utskott som kallas tarmludd. Detta gör att ytan som suger upp näring blir större. Tunntarmens hela yta är 250 m², lika stor som en tennisbana. Sammandragningar i tarmens glatta muskulatur gör att födan både blandas och förs framåt.I högra nedre delen av bukhålan övergår ileum i tjocktarmen. En bindvävshinna håller tunntarmen på plats. Hinnan kallas för tarmkex. Blod, lymfkärl samt nerver leds i tarmkäxet till tunntarmen.Tjocktarmen (Colon) är ungefär 1,5 m lång och dubbelt så tjock som tunntarmen. Tjocktarmen har inget tarmludd och bildar inga enzymer. Tjocktarmens första del kallas blindtarmen, den finns på höger sida långt ner i buken. Från blindtarmens nedre, inre del utgår det maskformiga bihanget (appendix vermiformis) som kan orsaka svåra buksmärtor, s.k blindtarmsinflammation. Tjocktarmen sträcker sig från blindtarmen uppåt utefter bukhålans högra begränsning, s.k uppåtstigande colon. Från leverns undre yta svänger den och går på tvären över till den vänstra sidan av bukhålan, s.k tvärgående colon. Sedan svänger den nedåt, s.k nedåtstigande colon. Den sista delen är S-formad och kallas sigmaformad colon (colon sigmoideum). Slutligen övergår tjocktarmen i ändtarmen. Ändtarmen (rectum)Ändtarmen är 15-20 cm lång och sträcker sig ned till analöppningen (anus). I rectum samlas avföringen där hålls den kvar av två ringmuskler, yttre och inre analsfinktern. När rectum är tillräckligt utspänd uppstår defekationsbehov och den inre analsfinktern, som består av glatt muskulatur, öppnas automatiskt. Den yttre analsfinktern består av tvärstrimmig muskulatur och öppningen styrs av viljan.Ändtarmens huvuduppgifter är: absorbera vatten, koncentrera det tunnflytande avfallet från matsmältningsprocessen, uppsugning av vissa salter.I tjocktarmen finns bakterier, en del till stor nytta för människan. De framställer K-vitamin som är viktigt för blodets levring (koagulation).Bukhinnan (peritoneum) Bukhinnan är en tunn hinna som bekläder bukhåleväggens insidor och omsluter, helt eller delvis, bukhålans organ. Hinnan har en skyddande funktion. Organen som är omslutna av bukhinnan kallas intraperitoneala organ, men de som ligger bakom bukhinnan kallas retroperitoneala organ.Levern, som är kroppens största körtel, ligger i högra delen av buken, alldeles under mellangärdet, och skyddas av revbenen. Den är indelad i en större högerlob och en mindre vänsterlob. På baksidan finns leverporten där leverartären, portådern och gallgångarna passerar. Portådern innehåller näringsrikt blod från mag-tarmkanalen. Det bildas 0,5-1 l galla/dag. Gallsyrorna finfördelar det fett som man får i sig med födan. Leverns viktiga funktioner är: reglera ämnesomsättningen, producera ämnen som kolesterol och galla,, lagra fettlösliga vitaminer och järn, reglera blodsockernivån, ta hand om gifter som kommit in i kroppen, vara blodreservoar, rena blodet, bilda protein till blodet, bilda blod åt fostret vid graviditeten Gallblåsan Gallblåsan är päronformad och ligger på leverns baksida. Gallblåsegången går, från gallblåsan, ihop med levergången, från levern, och bildar en gemensam gallgång. Den mynnar, tillsammans med en gång från bukspottskörteln, i tolvfingertarmen. Galla behövs bara vid fetthaltigt födointag, gallan lagras därför i gallblåsan som tjänar som reservoar.Bukspottskörteln (pancreas)Bukspottskörteln ligger långt bak i buken, framför ryggraden. Den ser ut som en tillplattad banan. Den bildar bukspott som innehåller enzymer som hjälper till vid nedbrytning av maten. Körteln bildar även hormonerna insulin och glukagon, vilka är viktiga för att hålla kroppens sockerbalans på rätt nivå. Det bildas varje dygn 1,5-2 l bukspott. Bukspottet innehåller enzymer som bryter ner födan. Det bildas även bikarbonat som neutraliserar det sura innehållet från magsäcken.