Alla inlägg under september 2012

Av Anna Håkansson - 6 september 2012 21:35

Lymfsystemet:

Lymfsystemet är viktigt för att kroppen ska kunna försvara sig mot infektioner av olika slag. Det består dels av lymfatiska organ som bildar speciella celler som deltar i försvaret mot infektioner, dels av ett nätverk av lymfkärl som transporterar en vätska som kallas lymfa.Under ett dygn bildas 2-4 l lymfa. Lymfsystemet når hela kroppen utom hjärnan.

Lymfsystemets viktigaste uppgift är att: bekämpa infektioner, avlägsna gamla, skadade eller främmande celler, t.ex gamla röda blodkroppar eller tumörceller, transportera fett från tunntarmen till blodet i form av små fettdroppar som sedan sugs upp av lymfkärlen Till de lymfatiska organen räknas: lymfkörtlar, eller lymfknutor, mjälten, brässen, eller thymus, övrig lymfatisk vävnad, t.ex halsmandlar och tonsiller.

Lymfkörtlar ligger samlade i grupper på olika ställen i kroppen, t.ex i armhålorna, nacken, käkvinklarna, ljumskarna, bakom bröstbenet och längs de stora blodkärlen i bukhålan. De kan också finnas en och en utspridda i kroppen. I lymfkörtlarna mognar vita blodkroppar. Lymfocyter är en typ av vita blodkroppar. De är specialiserade och försvarar kroppen mot bakterier och mikroorganismer. Det finns olika sorter av lymfocyter: B-lymfocyt bildas och mognar i benmärgen, T-lymfocyter bildas i benmärgen men mognar i brässen. I lymfkörtlarna finns också plasmaceller som bildar antikroppar som också deltar i immunförsvaret. I lymfatisk vävnad finns även celler som kan äta upp invaderande celler.

Lymfkörtlarna kan jämföras med ett filter. Flera små lymfkärl går in i lymfkörteln. När lymfan passerar genom lymfkörtelns inre förstörs bakterier och andra främmande partiklar. Även tumörceller som tagit sig in i lymfvätskan förstörs i lymfkörtlarna. Den renade lymfan lämnar sedan körteln och går vidare i lymfsystemet.

Mjälten ligger högt upp i bukhålan på vänster sida alldeles under mellangärdet. Den skyddas av de nedersta revbenen. Den är formad som en böna och är c:a 12 cm lång. Den innehåller lymfatisk vävnad med lymfocyter, plasmaceller och celler med förmåga att äta upp invaderande celler. Runt mjälten finns en kapsel av bindväv som har en skyddande uppgift. Mjältens uppgifter är: delta i kroppens försvar mot infektioner genom att filtrera blodet, bryta ned gamla eller skadade röda blodkroppar, lagra blod, bilda blodkroppar under fosterstadiet.

Brässen, eller thymus, ligger bakom bröstbenet intill hjärtat. Brässen är störst hos små barn, men ganska obetydlig hos en vuxen. Den har också en lymfatisk vävnad omgiven av en bind- kapsel. I brässen mognar T-lymfocyter som deltar i immunförsvaret när de når blodet. När T-lymfocyter kommer i kontakt med främmande mikroorganismer omvandlas de till s.k mördarceller som kan förgöra inkräktarna.

I kroppen finns även lymfatisk vävnad: i svalget halsmandlarna, och i svalg- och tungtonsillerna. De skyddar ingångarna till luftvägarna och matsmältningskanalen. Även i tarmarnas väggar och i tarmkäxet finns lymfatisk vävnad.Lymfkärlen består av ett förgrenat nät. De små lymfkärlen går ihop med andra små lymfkärl och bildar allt större kärl. De större lymfkärlen går i riktning mot bröstkorgen och passerar på sin väg genom flera lymfkörtlar. Vid passagen tillförs lymfvätskan lymfocyter och plasmaceller, samtidigt som bakterier och andra partiklar oskadliggörs.

Lymfkärlen är uppbyggda på ungefär samma sätt som vener, men de har tunnare väggar för att lymfan ska kunna sugas upp från den omgivande vätskan i vävnaderna. De större lymfkärlen har klaffar för att lymfan bara ska kunna transporteras i en riktning. Muskelsammandragningar i armarna och benen pumpar lymfan framåt mot den plats i bröstkorgen där lymfan töms i blodet.

ANNONS
Av Anna Håkansson - 4 september 2012 10:15

Muskelsystemet:

Tillsammans bildar skelett, fogar och muskler rörelseapparaten. Musklerna som är fästade i skelettet gör att det skapas rörelser i lederna och kroppen. Musklerna har även andra funktioner: *ge stadga åt skelettet *ge skydd åt de inre organen *ge möjlighet att tala, svälja, tugga och att visa känseluttryck i form av olika miner. Muskelceller är parallellt ordnade i muskelbuntar och hålls samman av bindväv. Cellerna i muskulaturen kan, som svar på nervimpulser, dra ihop sig. Halva kroppsvikten utgörs av muskler.

Muskulaturen i vår kropp är av tre slag: *Skelettmuskulatur bygger upp de stora muskler som bland annat finns i armar och ben. Muskulaturen kallas även för tvärstrimmig eftersom den ser randig ut när man tittar på den i mikroskop. Skelettmusklerna fäster vid skelettet eller bindväv och kan påverkas av viljan. *Hjärtmuskulatur bygger upp hjärta. Muskelfibrerna är ofta förgrenade och bildar tredimensionella nätverk. Hjärtmuskulaturens sammandragningar pumpar ut blodet i kärlen. Muskulaturen är både uthållig och snabb, men kan inte styras av vilja. *Glatt muskulatur finns till exempel i blodkärlens väggar, luftrören, urinblåsan och mag-tarmkanalen. Den kan inte styras av viljan och är uthållig men långsam. Sammandragning av den glatta muskulaturen påverkar blodflödet genom blodkärlen och luftflödet genom luftrören. Den glatta muskulaturen pressar också urinen och mag-tarmkanalens innehåll vidare. Skelettmuskulatur: Vår kropp innehåller drygt 600 skelettmuskler. Muskler med samma funktion kallas agonister eller synergister. Muskler som motverkar varandra kalls antagonister. Rörelserna blir smidiga genom ett invecklat samspel.Exempel på några av kroppens skelettmuskler: Huvudets muskler bidrar till att vi kan vrida och böja på huvudet. Vi kan tugga, le, blinka och rynka pannan. Den största av halsens muskler är den stora nickmuskeln. Den deltar i nickrörelserna och vridningen och sidoböjningen av huvudet. Skalenusmusklerna finns mellan halskotorna och de två översta revbenen. Dessa muskler böjer huvudet åt sidan och roterar halsryggraden.Det finns ytliga och djupa ryggmuskler. De djupa sträcker ryggraden och bidrar till hållningen. De böjer också huvudet och bålen bakåt samt vrider kroppen. De ytliga påverkar skuldrans och armens rörelser. Hit hör kappmuskeln och breda ryggmuskeln.

Bröstkorgens muskler Bröstkorgens muskler delas in i ytliga och djupa muskler. De ytliga är inblandade i armens rörelser. Hit hör stora och lilla bröstmuskeln. De djupa är involverade i andningen, speciellt inandningen. Utandningen sker med hjälp av bröstkorgens töjbarhet. Till de djupa musklerna hör interkostalmusklerna och mellangärdet. Mellangärdet, som är en muskelplatta, skiljer brösthålan från bukhålan.

Bäckenets muskler I bäckenet finns en muskelplatta som kallas bäckenbotten. Den förhindrar att bäckenets inre organ pressas nedåt vid ökat tryck i buken. Det finns även ringformade muskler som omsluter ändtarmen och urinröret, de kallas för slutarmuskler.

Höftens muskler Höftens muskler är kraftiga och bidrar framförallt till stabilitet.

Armarnas och benens musklerDessa muskelgrupper har var sina bestämda uppgifter. Den muskelgrupp som böjer ett knä kallas böjare, och den som sträcker kallas sträckare. Dessa samarbetar och gör att rörelserna blir balanserade och mjuka

ANNONS
Av Anna Håkansson - 3 september 2012 13:53

Rörelseapparaten:

Rörelseapparaten är en gemensam benämning på muskler, senor, ligament, ben och leder. Till rörelseapparaten räknas skelettsystemet och förbindelser mellan benen och muskelsystemet. Skelettet ska hålla kroppen upprätt. Det har också en stödjande och skyddande funktion och bildar hävstänger för muskulaturen. Skelettet är kroppens viktigaste depå för kalcium och fosfor. Det finns kompakt benvävnad och spongiös (svampaktig) benvävnad. I den svampaktiga benvävnaden finns benmärg. Benmärgen kan antingen vara röd eller gul. I den röda benmärgen bildas röda blodkroppar. Man kan urskilja fyra olika typer av ben: *Rörben (extremiteternas långa ben) *Korta ben (t.ex. hand- och fotleder, ryggkotor) *Platta ben (många av skallens ben) *Lufthaltiga ben (en del av skallens ben). Ryggraden bär upp huvudet och ger stadga och stöd till bålen som är uppbyggd av 33 eller 34 kotor: 7 halskotor, 12 bröstkotor, 5 ländkotor, 5 sammanvuxna korskotor som bildar korsbenet och 4-5 svanskotor vilka i medelåldern växer samman till svansbenet. En kota består av kotkropp, kotbåge och olika utskott. Mellan kotorna finns ett mellankotshål som släpper igenom ryggmärgsnerverna. Mellan kotkropparna finns diskar (skivor) av fjädrande brosk som underlättar ryggradens rörelser.Halskotan som bär upp huvudet kallas atlas.

Bröstkorgen Bröstkorgen består av revben, revbensbrosk, bröstben och bröstkotor. Bröstkorgen skyddar hjärta och lungor.Det finns tolv par revben som baktill har ledförbindelse med var sin bröstkota. De 7 översta har direkt broskförbindelse med bröstbenet. De 8: e, 9: e och 10: e revbenens brosk är förbundna med varandra och med 7: e revbensbrosket, och når indirekt bröstbenet. De två nedersta revbenen slutar fritt i bålväggen. Bröstbenet har liknats med ett kort romerskt svärd med spetsen riktad nedåt.

Övre extremiteternas skelett delas in i skuldergördelns, överarmens, underarmens och handens skelett.

Skuldergördelns skelett består av nyckelbenet och skulderbladet. Nyckelbenet är ett svagt S-formigt, böjt rörben, som framtill ledar mot bröstbenets övre del och baktill mot skulderbladet. Skulderbladet ligger på baksidan av bröstkorgen och ingår tillsammans med överarmsbenet i axelleden. Axelledens ledkapsel och ledband är ganska slappa, och ledpannan är inte så djup. Ledhuvudet kan därför ganska lätt glida ur ledpannan. Man säger att leden luxerar, eller hoppar ur. För att göra den stabil omges den av kraftiga muskler.

Överarmens skelett består av ett enda ben, överarmsbenet. Den övre änden är sfärisk rundad och ledar mot skulderbladets yttre vinkel. Benets nedre ände bildar en av armbågsledens ledytor.

Underarmens skelett bildas av armbågsbenet och strålbenet, vilka båda är rörben. Armbågsbenet ärförbundet med överarmsbenet via en gångjärnsled, armbågsleden. Strålbenet är förbundet med överarmsbenet genom en kulled, och med armbågsbenet genom två vridleder, en vid armbågen och en vid handleden.Armbågsleden innehåller ledytor från tre ben: överarmsbenet, armbågsbenet och strålbenet. Ledytorna passar väl ihop vilket gör leden mycket stabil. Ledband gör stabiliteten ännu bättre.

Handens skelett Handleden kallar man leden mellan strålbenet, armbågsbenet och handloven. Handloven består av åtta små, oregelbundet formade ben som hålls ihop av starka ledband. Benen ligger ordnade i två rader. Egentligen består handleden av två leder, en övre och en nedre led. Den övre består av leden mellan strålbenet, armbågsbenet och den första raden av handlovsben. Den nedre handleden är leden mellan de båda raderna av handlovsben. Handleden kan röras framåt, bakåt och i sidled. Mellanhanden har fem ben som leder mot respektive finger. Dessa kallas falanger: grundfalang, mellanfalang och ändfalang. Fingrarnas namn är tumme, pekfinger, långfinger, ringfinger och lillfinger. Fingrarnas leder är av typen gångjärnsleder. Dessa leder kan man bara böja och sträcka. Tummens basled är ett undantag. Den kallas sadelled och kan röras i två plan. Leden stabiliseras av kraftiga ledband.

Nedre extremitetens skelett delas in i bäckengördelns, lårets, underbenets och fotens skelett.

Bäckenet är uppbyggt av korsbenet och två höftben. Tillsammans bildar de en ring som skyddar bland annat urinblåsan och delar av tarmen. Benringen kallas för bäckenet. Framtill går höftbenen samman i den s.k blygdbensfogen, symfysen. Baktill förenas höftbenen och korsbenet i de båda sakroiliakalederna. För att underlätta graviditet och förlossning är kvinnans bäcken bredare än mannens.

Lårbenet utgör ett enda ben, det är kroppens längsta ben. Den övre delen kallas huvudet och är genom en smalare del förenad med knäleden. Lårbenets nedre del bildar knäledens övre del.

Underbenets skelett består av två ben. Innerst det kraftigare skenbenet, ytterst det smäckrare vadbenet. Skenbenet bildar upptill knäledens nedre del. Nedtill bildar skenbenet och vadbenet fotledens övre del. Knäleden är kroppens största och mest komplicerade led. Knäledens ytor bildas av lårbenets nedre del, som har två ledytor, och skenbenets övre del. Framåt avgränsas leden av knäskålsbenet som ligger i lårmuskelns sena och skyddar leden. Eftersom ledhuvudet och ledpannan passar dåligt ihop finns det ett behov av något som stabiliserar leden. Det finns två halvmånformade ledskivor av brosk instuckna mellan ledytorna. Dessa skivor kallas menisker. Menisken kan skadas om man vrider knäet kraftigt. Leden förstärks även av flera ledband som kallas korsband. De går inuti leden och är mycket strama. På sidorna av ledkapseln finns andra strama ledband som kallas kollateralligament.Knäleden kallas spiralled och är en variant av gångjärnsled. Den kan sträckas och böjas.

Fotens skelett bildas av fotrotens, mellanfotens och tårnas ben. I vristen finns två leder: övre och nedre språngbensleden. Den övre kan böjas och sträckas. Leden är en s.k gångjärnsled. Under språngbenet ligger fotens största ben, hälbenet. Mellanfotsbenen är fem till antalet. Tårna har vardera tre ben, utom stortån som har två. Skallen har totalt 29 ben. Dessa är praktiskt taget orörligt förenade med varandra, utom underkäksbenet. Skallen omsluter och skyddar hjärnan. Den främre, nedre delen, kallas ansiktsskelett och är skydd och stöd för de i ansiktet belägna inälvorna, t.ex i näshålan. Hjärnskålsskelettet består av åtta ben: pannbenet, nackbenet, kilbenet, silbenet, två tinningben och två hjässben.Ansiktsskelettet består av två okben, två näsben, två tårben, ett plogben, två överkäksben och ett underkäksben. Ansiktsskelettet skyddar ögonen, munhålan och näshålan. Dessutom ger det skydd åt luktens och smakens sinnesorgan.

Leder och fogar Skelettbenens förbindelse delas in i fogar och leder. Lederna har fria ledytor, fogarnas sammanfogade ytor förbinds av vävnadsmassa. Fogar I fogarna förbinds benändarna av brosk eller bindväv. Mellan skallens ben finns bindvävsfogar, suturer eller sömmar. I broskfogen utgörs förbindelsen av hyalint brosk eller trådbrosk. Det senare kallas också för symfys. Leder I en led kan benen röra sig i förhållande till varandra vilket gör att hela kroppen kan röra sig. I leden ingår två eller flera skelettdelar. För att leden ska fungera bra har ledbrosket stor betydelse. I leden möts två eller flera ben. Av ledytorna, som är klädda med brosk, är den ena konvex (ledhuvud) medan den andra är konkav (ledpanna). Brosket är hårt och glatt och gör att ytorna tål slitage och lätt kan glida mot varandra. För att ytterligare minska friktionen finns en liten mängd ledvätska mellan ledpannan och ledhuvudet. Ledvätskan förser ledbrosket med syre och näringsämnen.

Runt leden finns en ledkapsel, i den avsöndras ledvätskan som fungerar som smörjvätska åt leden. Ledkapseln är förstärkt på några ställen av ledband eller ligament. Ledbanden förhindrar onormala rörelser i leden. I knäleden finns de två halvmånsformiga meniskerna. Dessa utjämnar vissa formskillnader hos ledytorna. Lederna ser olika ut, och fungerar på olika sätt. Man kan skilja mellan: *Kulleder, t.ex höftleden och axelleden som kan röras åt alla håll. *Tvåaxlade leder, t.ex handleden och tummens basled. Handleden kan böjas framåt, bakåt och i sidled. *Gångjärnsled, t.ex armbågsleden och fingrarnas leder. Gångjärnsleden tillåter böjning eller sträckning vilket kan jämföras med ett gångjärn på en dörr. *Vridled, t.ex lederna mellan strålbenet och armbågsbenet.I en vridled tillåts rörelse i ett plan så att benet vrider sig kring sin längdaxel.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se